Springglad
Annars är det mest pluggande som gäller, dags att börja läsa om det adaptiva immunförsvaret och sen sussilura en stund.
Lite kaos idag i hjärnan men det orkar jag inte gräva ner mig i, nu ska jag bara vara glad åt att det gick bra att springa, då kommar jag sova gott och vakna på ett strålande humör imorgon.
Förresten, innebär det här att jag kommer bli en strålande läkare som redan hjälp mig själv?
Sommar-x någon?
"... att översätta texten det blir inte lätt,
vi kan ju alltid skylla på ett svenskt skelett
det gäller ju att kämpa och att kämpa väl
vi gör väl ett försök från huvud ner till häl
Skallen den leder till en halskota
halskotan den leder till ett skulderblad
skulderbladet leder till ett bakben
förlåt oss bakbenet kallas ju för ryggrad
ryggraden leder till två lårben
lårbenet leder till en knäskål
knäskålen leder till två smalben
och smalbenen leder ner till ankelen
och foten den har en väldig massa ben
som trängs där nere i skon
Och dde benen, benen
går omkring
och de benen, benen
går omrking
och de benen, benen
går omkring,
omrking som ingenting..."
löparknän, vacuum i hjärnan och terapiutövning
Löparknä, haha, det måste ju nästan tyda på att man klassas som löpare. Jag som just kommit igång på allvar med springandet och nu varit så gott som stilla i åtta veckor, livet är ironiskt ibland. Lite nya strechövningar och omläggning i löpningen, som, som ni förstår, inte existerar i någon större utsträckning för tillfället, så ska det nog bli ordning på torpet. Prima liv! Det är skönt förresten att få ett problem som är mer lättåtgärdat än frånvaron av neuron i hjärnan.
Har varit ledig från tentapluggandet idag, mer eller mindre, har bara kikat lite på blodet och så. Det gick inget vidare att plugga igår. Det är lite lätt jobbigt att gå upp i tid och vara pigg när man får nattligt besök av en totalt uppstressad medmänniska, men det är bra att man kan vara till verklig hjälp ibland.
Har pratat med superdupergulliga systeryster, jag borde verkligen åka och hälsa på henne i sommar. Är lite orolig för henne dock, hon kan inte ha det lätt flickan. Inga aspiranter till att vara resesällskap till Södertälje?
Det var allt för idag, gott folk. Glöm inte att strecha tractus iliotibialis!
Lite poesi ur Martin Stenmarcks låt som illustrerar den aktuella känslan:
Jag vill kasta loss,
och lära mig slåss.
Raka av allt hår,
och bäras ut på bår.
Ta tjuren vid hornen,
och hålla dom hårt.
Bita på sanningen,
Och kväva all gråt.
...
Titeltorka
Jag borde ta tag i mitt liv - verkligen. Jag borde sluta oroa mig, sluta anpassa mig efter alla andra, sluta vara missnöjd och sluta bry mig så mycket om vad andra ska tycka. Jag borde börja tycka om mig själv och trivas och vara nöjd, för det förtjänar jag väl?
Hade den sista basgruppen för terminen idag så nu är det bara tentan kvar. Det känns bättre än förväntat, eller iallafall bättre än förra terminen då jag var helt oförberedd. Men skulle det gå käpprätt åt skogen får jag väl bygga en koja och övernatta där till omtentan. Annars kan man ju göra som "läkarna" de pratar om på tv. Köpa sig en falsk legitimation och åka till Danmark och få ut en dansk för att sedan få en riktig svensk legitimation och skaffa sig specialisttjänst på ett lagom stort sjukhus. Svårare än så verkar det läskigt nog inte vara.
Jag har lite ångest över sommaren, det är så många människor jag kommer sakna och eftersom jag är den känslomässiga människa jag är så vet jag att det kommer att göra ont. Sen kan man ju fundear på om vissa sår någonsin läker ihop. Det kommer bli lite knepigt att flytta in under pappas tak igen efter två år, men det ska nog gå bra. Jag lär ju ha fullt upp med plugg, jobb och att umgås med alla vänner där hemma.
Dagens låt på repeat ABBA:s One of us
"...One of us is crying
One of us is lying
In her lonely bed
Staring at the ceiling
Wishing she was somewhere else instead
One of us is lonely
One of us is only
Waiting for a call
Sorry for herself, feeling stupid feeling small
Wishing she had never left at all..."
tenta-p
Vill bara påpeka att jag är trött på människor som frågar men egentligen inte vill veta svaret. Trots det är jag glad.
tjohej!
Morgon i ett stort tomt hus
Skönt att vara hemma och bli istoppad lite mat iallafall och bli lite allmänt ompysslad. Jag förstår inte att man förvandlas till elva år igen så fort man kliver innanför dörren här, men det har ju sin charm det också. Värre blir det när man kommer till farmor och farfar, där är man fortfarande fem år. =)
På eftermiddagen ska jag pallra mig iväg till världsmetropolen Ludvika och fika och äta med mina vänner (ja, jag har såna :P) men innan dess måste jag nog duscha och tvätta lite och äta lunch och sånt. Självklart ska jag också njuta av mörkret och lugnet här också, det är rena befrielsen att komma hem ibland.
Det är lustigt hur fort man glömmer bort saker. Varje gång jag kommer hem nuförtiden slås jag av i vilken grad mina föräldrar alltid hackar på varann och gnäller och gnatar, allt med glimten i ögonvrån. Det är tur att jag är uppväxt med det och snabbt återacklimatiseras. För en oinvigd måste det se ut som skilsmässan är nära medan jag vet att det är ett gott tecken för att saker är som de ska.
Det senaste tillskottet här hemma är förresten en dusch med diverse olika massagefunktioner som måste provas och så pappas nya lilla modellplan som ska provflygas så fort det slutat regna.
Nehej, nu skriker böckerna på mig, dags att göra lite nytta.
Medvind?!
Kvällen har tillbringats i sjukgymnasternas lokaler med ömsesidigt utbyte med Proppi. Jag lånade ut min leder för hennes ledundersökning och hon bidrog med lite anatomikunskap till mig, har lärt mig flera muskler och det är ju mer än på länge.
På ett staket i lasarettsbacken sitter en massa omaka vantar på varsin stolpe, det ser ut som en massa söta händer som vinkar åt en när man kommer förbi på morgonen och gör en lite gladare iallafall. Jag misstänker numera, med tanke på antalet vantar som ökat drastiskt, att folk sätter dit några med flit och att inte alla råkar tappa sin vante just där. Men vill ni bidra till Angies vardagliga lycka så donera gärna en vante.
Dagens ros går till vinden på Malmslättsvägen som, kors i taket, blåste åt mitt håll en gång idag, det måste vara första gången i mannaminne. Jag funderar allvarligt på att sätta in en dagens ros i Corren men då kanske vinden får storhetsvansinne istället.
Möttes nu när jag kom hem av en mycket trevlig syn, min kombo städade i köket. Det är superbra, innebär att jag inte behöver oroa mig för det den här helgen.
Nu ska jag ta min tentapanik och krypa till kojs, det har varit en lång dag.
Sommarregn
Nu ska jag bara ta till vara på denna himmelska känsla, lyssna en gång till på Turistens klagan och gå och lägga mig och vänta på att jag får färdas över blommande ängar till paradiset i mina drömmar.
Nattsudd
Angie är förvirrad. Om det är meningen att vi ska vara vakna mtt i natten och lev ett så komplicerat liv, varför är vi då inte utrustade med en mer lättmanövrerad hjärna?
Har trippat ikväll - nostaligtrippat på gammal musik med alla tillhörande förnimmelser och känslor. Det måste vara nära höjden av skräckblandad förtjusning.
Melodifestivalen avnjöts utan guldkroppsstrumpa och fjäderboa men med desto mer ost och kex.
Nu måste jag sova, ska bara be chefen om lov.
Skriver mer imorgon, idag, ja räkna som ni vill.
Godnatt.
Lisa Ekdahl - öppna upp ditt fönster
Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
släpp in ljuset och min älskling
låt allting bli som förr
låt honom veta
än finns en väg tillbaks
låt honom veta
att han är den enda du vill ha
visst kan du välja att bryta nu
men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
så varför inte låta honom vara där
du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär
Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
släpp in ljuset och min älskling
låt allting bli som förr
låt honom veta
än finns en väg tillbaks
låt honom veta
att han är den enda du vill ha
Ropa ner i gränden
högt så han hör
ropa att den kärlek
är inget man förgör
ropa att den kärlek
aldrig kan ta slut
ropa honom in igen och om han inte hör
spring då ut
visst kan du välja att bryta nu
men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
så varför inte låta honom vara där
du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär
Ropa ner i gränden
högt så han hör
ropa att den kärlek är inget man förgör
ropa att den kärlek aldrig kan ta slut
ropa honom in igen och om han inte hör
jag säger om han inte hör
spring då ut
Står han ej att finna
sök som besatt
säg till hans vänner att det ska jag hälsa att
fönstret är öppet och dörren står på glänt
ack vad som händer är han alltid det finaste som hänt
visst kan du välja att bryta nu
men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
så varför inte låta honom vara där
du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär
Står han ej att finna
sök som besatt
säg till hans vänner att det ska jag hälsa att
fönstret är öppet och dörren står på glänt
ack, vad som händer är han alltid det finaste som hänt
Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
släpp in ljuset
låt allt bli som förr
låt allt bli som förr
ropa ner i gränden
ropa högt så han hör
ropa att den kärlek är inget man förgör
nej, det är inget man förgör
Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
släpp in ljuset och min älskling
låt allt bli som förr
danssteg, regnfrisk luft och fågelkvitter
God morgon, två skuggor som ler
God morgon, dom tror att ingen serGod morgon, när deras händer rör varann i ljuset som vaknar kan alltingbli sant
God morgon, inte sovit en blund
God mrogon, och nu är staden så ung
God morgon, det är som om den lovar oss en dag full av det som vi längtade till
Från fönstren kommer ljud som aldrig dör
Och alla vackra människor bara kör och kör
Allt folk på trottoaren dom har hittat alla svaren
Alla människor i baren sjunger lycka till med allt
Lycka till med allt
Med tanke på kvällens stundande musikjippo som man tyvärr ser varje år och mitt strålande humör som är kvar sen igår så tog jag mig friheten att ärligt stjäla några textrader ur Uno & Irmas melodifestivalbidrag. Jag längtar redan till hösten så jag får börja dansa.
Har varit på en morgonpromenad i den nyregnade friska luften, det enda mer man kunde önska sig i kombination med lugnet är lite solsken men man kan inte få allt, självklart passade jag på att öva på lindyhopstegen på vägen till de få andra motionärernas stora nöje. En helgmorgon som denna kan man inbilla sig att man är i paradiset, det är lugnt och skönt, inga stressade människor nånstans, fågelkvitter och alla dagliga bekymmer och världsliga problem känns så avlägsna. Nu sitter jag här med frukostmackan, en kopp te och med Mumindalen (brist på nyhetsmorgon) på tv.
Apropå tv så har de tydligen börjat visa Pip-Larssons på tv igen, på söndagar, äntligen börjar det bli lite ordning på svt. Det måste jag ju bara se, även om det är tredje eller fjärde gången jag ser serien.
Planen för dagen ser ut som så att jag först ska peta i mig frukosten, duscha så man blir människa igen och sen bege mig ner till centrum på födelsedagspresentsjakt. Sen blir det lite fika (läs mycket) i goda vänners lag och lite pluggande innan Schlagerfestivalen ikväll som ska avnjutas med ost, kex, vindruvor och allehanda andra godsaker. Det ryktas om en eventuell guldglittrig kroppsstrumpa och rosa fjäderboa också men vi får väl se hur det blir med den saken.
Det är mycket musik och dans just nu känner jag. Jag och Ingo kom på, under torsdagens skivsläppsfest med Helmut Jederknüller mit seinem Super Stereo a Gogo Orchester att vi nog borde börja spela ägg eller triangel med dem, för att få ha kråsskjorta och vinröd plyschkavaj, eller söka baletten eller blåset. Man borde ta upp klarinettspelandet igen, det är synd att den bara ligger och samlar damm, men en vacker dag ska jag bli seriös igen. För övrigt måste Helmut och grabbarna höras www.jederknuller.org.
Nu är det dags att ta tag i den här dagen
*dansar iväg*
Fly me to the moon and let me play among the star, let me se what spring is like on Jupiter and Mars...
Hoppeti
Jag säger bara en sak, mer lindyhop och mer swing och jazz åt folket.
I'm singing in the rain, just singing in the rain, what a glorius feeling I'm happy again.
Toner från sångfågeln
Alla ni som tycker det här ser långt och maffigt ut och mest liknar en C-uppsats kan läsa lightversionen genom att hoppa över de kursiverade styckena.
2,5km utan ont i benet! Lyckan är gjord! Frågan är var man ska kanalisera all denna energi, det känns ju helt meningslöst att bara springa så kort, man hinner ju knappt börja innan det är slut. Jag saknar att springa långt i skogen, bara låta benen gå utan att behöva tänka. Känna hur blodet forsar genom kroppen, hur musklerna arbetar och hur alla problem lämnas kvar där flera kilometer bakom, Men att komma hem efter en kort runda är som att äta en knäckebrödsmacka när man är vrålhungrig, det gör bara suget ännu värre. Det känns som jag skulle kunna avverka flera mil på stört, men den som väntar på något gott. Synd bara att man inte fungerar normalt under tiden, men jag får väl stå ut med att vara lite konstigare än vanligt.
The tough of the track
With the wind
And the rain that?s beating down on your back
Your heart?s beating loud
And goes on getting louder
And goes on even more ?til the
Sound is ringing in your head
With ebery step you tread
And every breath you take
Determination
Makes you run never stop
Got to win got to run ?til you drop
Keep the pace hold the race
Your mind is getting clearer
You?re over half way there
But the miles they never seem to end
As if you?re in a dream
Not getting anywhere
It seems so futile
Run on and on
Run on and on
The lonliness of the long distance runner
*loneliness of the long distance runner*
Sanningen är denna, saker som är bra för en gör ont ibland.
I'll never let you see,
the way my broken heart is hurting me,
I got my pride and I know how to hide,
all my sorrow and pain - I'll do my crying in the rain.
Vissa människor saknar man fast man egentligen mest vill slippa dem. Vaknade i morse med en jobbig känsla av att allting var på väg att barka åt skogen lite som min far brukar säga: "vaknade i morse så var den dagen förstörd". Ibland tror jag inte det är bra att sova ordentligt, då hinner man drömma en massa saker man egentligen inte vill tänka på, det är lättare att udner vaken tid bara skjuta undan dem. Som vanligt tänker jag väl för mycket
Moves, I like to make ?em
Grooves, I like to shake ?em
Shake me from my troublesome mind
?Cause sometimes you?ll find
That I?m out of my mind
You see baby, I?m the worrying kind
Men den dåliga dagen artade sig bättre av föreläsningen om ben, benbildning och frakturläkning, Ja, jag vet att det låter tråkigt, men det som gjorde de två timmarna helt underbara var den otroligt sköna föreläsaren med enorm självdistans.
Det var så roligt jag måste skratta det kom en trekantig gubbe in...
Han är professor i ortopedi och nog den mest filosofiske medicinare jag träffat på nånsin. Föreläningen blev otroligt givande och underhållande och han lyckades till och med få mig intresserad av att bli ortoped, kors i taket. Det vore kanske skönt att slippa allt finlir, att bokstavligen spika ihop ben hela dagarna. Jag roade mig med att skriva ner lite citat under tiden, men jag vet inte var de är just nu.
Verkar bli mycket kul i helgen iallafall. Faktum är att jag tänker tjuvstarta helgen redan på torsdag med att gå på releaseparty på l'Orient, verkar blir mycket folk från klassen så det kan bli roligt. på fredag bär det av på lindyhop så då får man se om man har någon talang för det. Det ser ju iallafall otroligt roligt ut och musiken är kanon. Dessutom har jag ju nånstans en inre dröm om att börja dansa, både för att det är roligt och otrligt bra träning för smidighet, koordination och kondition. Jag väntar fortfarande på rätt tillfälle.
Oh I know that the music's fine
Like sparklin' wine,go and have your fun
Laugh and sing,but while we're apart
Don't give your heart to anyone
But don't forget who's takin' you home
And in whose arms you're gonna be
So darlin' save the last dance for me
Nu måste jag sätta mig och kolla på House, sen är det väl sovdags igen.. Just det en låttext om läkare hmm..
Ja! Den gamla dängan med The Who, Doctor doctor, får det bli, håll till godo.
Doctor, there's something wrong with me
My health is not all that it used to be
My heart is out of beat, I got chilblains on my feet
My eyesight's getting dimmer, I can't see
Doctor thanks for seeing me today, I'm glad,
I've got every sickness there is to be had
I had whooping cough last month
And today I've got the mumps
And tomorrow I'll catch chicken pox as well.
Doctor doctor doctor make me well
I've not got long to go now I can tell
Doctor doctor doctor make me well
I've not got long to go I can tell
I've not got long to go I can tell
Slut på helg..
Dagens förvånande upptäckter:
1. Angie sov ända till klockan åtta, det måste innebära att det är något som är fel.
2. Mosad banan och kaviar på knäckebröd är faktiskt gott hur motbjudande det än låter.
Jag vaknade med en skräckfylld känsla av att ha kastat bort massa tusenlappar på nåt kombinerat tränings- och bantningsprogram som ändå inte fungerade - som tur var visade det sig att det bara var en dröm. Så idag är jag fortfarande lika missnöjd med mig själv men jag har åtminstone mina pengar kvar.
Helgen blev lite mystisk, var hemma och tyckte synd om mig själv i fredags tills massa människor hoppade på mig på msn och var glada, trevliga, roande och tröstande. Så då kunde jag glömma bort tankarna på att bli anorektiker, träningsnarkoman, nykterist, vegetarian och bulimiker igen, vilket ditintills varit planen för helgen.
Den andra planen var att plugga men det gick ju inget vidare. Lördagen var vigd åt familjära aktiviteter då mina päron och äpplen var här, rena fruktsalladen, det har jag förresten konsumerat kopiösa mängder av den här helgen, gott gott. Vi traskade runt i Gamla Linköping, köpte onödiga saker, gick på stan, njöt av solen och åt glass på Bosses glassbar. Pappa kommer aldrig nånsin mer komma på tanken att stå i kö för att köpa glass och Mia kommer tjata om det så fort de är här. "ett slick sen är du fast" Jag fick iallafall stilla farmors oro lite över att jag inte klarar mig själv, visa att jag både äter och städar och att ´min blommor överlever, jag tror det var till belåtenhet. Hon hade ju såklart en massa kakor med sig också så den som känner sig manad kan ju ringa och boka in sig på en fika.
Lördag kväll blev det lite fest och utgång och andra trevligheter, det var längesen jag var ute så det var nog dags. Men varför tittar folk så på en på vägen hem?! Jag blir ju alldeles nervös.
Återigen upptäckte jag dock att man borde festa på dagarna så man kan gå och lägga sig klockan elva och vakna utsövd dagen efter. Vem kom på att det är en bra idé att vara vaken hela nätterna? Det är ju helt emot ens naturliga principer som säger att när det är mörkt ska man sova. Nästa gång jag har fest ska jag ha den på eftermiddagen och skicka hem alla klockan tio.
Nu måste man nog plugga. Vilket egentligen betyder att man måste börja gå och välja skiva att lyssna på, bädda sängen, hämta nåt att äta, koka en kopp te, fundera på vad det var man skulle läsa egentligen, leta efter böcker och anteckningsblock, kasta ett antal pennor som inte fungerar, flytta sig ett par gånger mellan soffa och skrivbord, städa undan lite grejer man inte behöver, lägga disk i blöt, gå och borsta tänderna, sätta på sig strumpor, ta av sig strumpor, tända lampan, flytta datorn, läsa nyheterna och sen till sist börja läsa. Vem har sagt att det skulle vara lätt att vara student? Ja, just det jag glömde skriva med att uppdatera bloggen.
Hoppas det börjar regna snart.
Nu ska jag läsa om höftens anatomi, tjoflöjt.
Gladare
Men Jenny varför skickade vi sms inatt för? Jag borde ha sovit då, nåja... Jag orkar inte med att inte kunna sova igen, då ska jag amputera mig själv.
Snart kommer mina päron pch äpplen hit så jag har tillbringat morgonen med att städa och plocka undan lite saker så farmor inte ska bli så orolig över att jag inte klarar mig själv. Vilket jag självklart gör alldeles utmärkt jag har ju massa vuxenpoäng, på gott och ont.
Microvågsugnen är en lustig uppfinning och ännu ett steg i att lura oss själva.
Nu spring spring, ska göra iordning fika och sen gå ut i den underbara solen.
Fredag
Vaknade 04.30 och kunde inte sova mer, ja inte förrän framåt sju när det var dags att göra sig i ordning. Övervägde länga och väl om samvetet skulle tillåta att jag var hemma, kom inte direkt fram till något så jag trampade iväg. Var på mina föreläsningar under fortsatt argumenterande med mig själv vilket tillslut ledde till att jag var kvar hela dagen ändå. Slutsatsen blir då att jag troligtvis fått ut mer av dagen om jag bara bestämt mig för att gå från början så jag kunnat koncentrera mig på vad som sades istället för att försöka övertyga den hopplöst envisa Angie, det går ändå oftast inte.
Cykeltrampa hem till Ryd på eftermiddagen, lite latande och sen till dagens mest känsloförvirrade händelse. Jag bestämde mig att bita i det sura äpplet och gå ut och se om joggingmuskeln skulle hålla. Den kändes av men det blev några futtiga kilomterar iallafall. Det visar sig väl imorgon om pirrandet i benet beror på smärta eller muskler som blir starkare. Med sig förde joggingturen dock ett fruktansvärt lågvattenmärke humörmässigt, helt knäckt var jag. Förlåt alla som kommit ikläm.
Nu börjar det dock ordna upp sig så snart ska man väl sova.
Jag kommer sakna basgruppen grymt mycket. Vad ska man ta sig till utan alla urflippade eftermiddager på US. Alla dåliga skämt och allt skojande? Visserligen hittar man väl dem i nästa grupp också men det komme rju ändå inte bli samma sak - ingen basgrupp är som den första.
Återigen, varför åker man bil till träningen? Om man nu uppskattar att springa i skogen borde man lämna bilen hemma så skogen får stå kvar mitt i stan. Annars kanske nån kommer på att man ska bygga ut vägnätet eller så orsakar alla avgaser en massa andra otrevliga saker. Börja cykla till träningen och få träning på vägen dit!
O boy, vilket vackert väder... Underbar låt. Skånskan måste vara uppunnen för att sjunga på.
Nu ska angie sussilura medan hon är trött och på bra humör.
Huvudvärk
Jag är¨så trööött så trött kan ingen söva mig..
Man blir så glad av att vara på strimman och lika förvånade blir man varje gång. Jag vaknar, har ingen som lust alls att åka, förbannar att det är ett obligatoriskt moment en stund, är stressad över att jag inte kommer få så mycket gjort en lite längre stund och ger mig sen iväg. Och så träffar man basgruppen och så blir man så glad av allt skrattande och skojande och, i liten mängd, pluggande. Dessutom är ju fikat ett plus.
Nej usch, jag måste lägga mig en stund, skriver mer sen..
tjihoo!
Sköna maj välkommen hit!
Glädjehormoner i massor, även utan endorfiner (nåt som kanske kan åtgärdas imorgon). Har pratat av mig masa med flickan i mitt liv och gjort en massa bra saker idag. Man skulle nog kunna säga utan att överdriva alltför mycket att jag mår prima en kväll som denna, förutom ett visst kliande efter headsetet i örat.
Idag har jag kommit till en ny slutsats vad det gäller mig själv - jag är bakberoende! Nej inte av rumpor, även om de kan vara fruktansvärt trevliga de med. Men mitt beroende ligger i att baka saker, kakor, bröd, paj, pizza, tårta, vad som helst. Det är som terapi att få mäta upp saker, blanda ihop dem och se dem förändras till gastronomiska upplevelser i ugnen. Är inte alls lika förtjust i att äta det men utrymmet i frysen är ju begränsat så vad gör man inte. Idag har det iallafall blivit några nya chokladkakor och gamla (nej nybakade) hederliga kanelbullar, jag som skulle plugga.
Nu är det officiellt, jag är kär! Tyvärr är det av den sorten som är obesvarad, faktum är att han inte ens skulle märka av mig om jag så slängde mig framför fötterna på honom. Det finns ingen poäng i att skicka kort eller blommor, inget nummer att ringa, inga tillställningar att gå på eller fönster att titta genom för att få en glimt. Jag kommer få sitta här i min ensamhet och tråna och njuta av frukterna av hans arbete. Men all kärlek är väl bra kärlek. Om jag i mina drömmar träffar honom kommer jag fråga "why not take all of me?" och han kommer svara "I did it my way". Frank Sinatra har just flyttat in i mitt hjärta på riktigt.
Nu vill jag bara somna i en famn och ha någon annans hjärta att lyssna på (utan att fundera över klaffljud och systole och diastole och blåsljud) så vore den här dagen perfekt, men man kan inte få allt. Kikar lite mer på biljarden istället, lyssnar på Frankie boy och njuter av att bara vara glad. Alla eventuella bekymmer som vill tränga sig på hänvisas till kön runt knuten framför den gröna plastbehållaren på hjul.
Godnatt mina vänner!
Tidsfördriv
Första dagen i resten av mitt liv, idag skulle jag ju vakna som en ny människa. Det misslyckades, men jag kanske är en lite starkare och visare människa iallafall.
Nej men jag har tråkigt så jag skriver väl ett inlägg till, oavsett om någon tänker läsa det eller inte. Jag skulle ju kunna utnyttja tiden till att plugga, men det är väl överskattat? Jag har ju ändå redan hunnit tvätta vinterjackor, städat undan, diskat, vattnat blommor, sorterat papper, gjort iordning fruktsallad och tagit fram mat till lunchen. Dessutom borde jag gå på en promenad strax, men skriva först. Sen är jag nog redo att börja plugga.
Vaknade på ett strålande hurmör till solsken och fågelkvitter, det kan ju knappast bli bättre. Dock har man väl kanske sovit lite för lite eftersom det var massa roliga människor online på msn igår och jag är en sällskapssjuk liten flicka, somnade väl vid halv två iallafall. Just det jag har en film att titta på sen också, skoj skoj.
Fick förslaget igår om att sova på köksbordet, det skulle ju vara skoj, särskilt om min kombo kommer hem mitt i natten och hittar mig sovandes där, då lär han bli så rädd att han säger upp lägenheten och flyttar. Men sova på bord? Det har jag nog inte gjort sen jag var sex år och på 50-årskalas i Östersund då man blev nerbäddad under massa jackor när man blev trött (jag har alltid varit ett snällt och tacksamt barn att ha med sig), med undantag för nån rast eller kemilektion på gymnasiet när man ledsnat ur och sov på bordet i uppehållsrummet eftersom kompisarna ockuperat alla soffor.
Förresten, såg att Bosse Bildoktorn kommit som sällskapsspel, vad handlar det om? Får man med en gammal rostig 245:a och en skiva med motorljud då eller? Nåja man ska aldrig sluta förvånas.
Jisses vad hungrig jag är, magen låter som Etna på dåligt humör. Alla som varit i närheten av mig när jag varit hungrig eller mätt eller, ja i vilket tillstånd som helst, vet att den brukar kunna underhålla rätt friskt. Allra roligast tycker den det är att föra oväsen under föreläsningar när alla sitter tysta och försöker förstå vad tokern längst fram i salen egentligen pratar om. Det är ett underbart tillfälle att kräva lite mat eller bara försöka konversera med andra magar runt omrking. Men det är ju bra, alltid roar man någon.
Kom ihåg nu alla som vaknar och är bakfulla, det är inte så kul att vara full egentligen. Så kan jag passa på att vara lite skadeglad (det är bara en täckmantel egentligen är jag alldeles för snäll för det) =)
Nu ut på promenad eller filmtittande, promenad/filmtittande/promenad/filmtittande... *beslutsångest*
Kom ihåg att vara glad! och om ni inte är det, be en kompis skriva en låt om er att lyssna på så ordnar sig allt.
tjipp!
