angietankar

Jag har just promenerat hem i årets första sommarregn, helt underbart. Det ger en sådan rofylld och frisk känsla att man bara vill omfamna hela världen eller möta någon i en förenande kyss till tonerna av värmande stråkar mitt i allt det våta. Det är något obeskrivligt uppfriskande och befriande med regn, problem och bekymmer sköljs bort och nytt liv föds igen. Folk tittar lite på en när man går där och ler för sig själv, men har jag bara smittat en enda människa med ett leende så har jag gjort en insats.

Nu ska jag bara ta till vara på denna himmelska känsla, lyssna en gång till på Turistens klagan och gå och lägga mig och vänta på att jag får färdas över blommande ängar till paradiset i mina drömmar.