Glöm inte att källsortera!
Jag skulle nog göra mig bra som Sverker Olofssons assistent och kasta dåliga saker i soptunnan. En alternativ karriär när studierna känns lite tunga kanske?
vandrande kartbok
Mellanrumsbrist och kallvatten i örat.
Det här med ihopskrivningarna får mig osökt att tänka på något jag berättade (läs: var dum nog att avslöja) för min svensklärare, obesrvera att det heter svensklärare, på gymnasiet. Nämligen att jag när jag inte visste om ett uttryck/ord skulle skrivas ihop eller inte alltid skrev ihop det, av den enkla anledningen att om det var fel så skulle det uppfattas som att man bara missat ett mellanrum (ett litet enkelt knapptryck) istället för att göra ett solklart språkligt fel. Därför skriver jag fortfarande iallafall och överhuvudtaget, för om sanningen ska fram så vet jag inte hur det ska vara.
Så där, nu har jag fått agera lite språkpolis igen. Antagligen kommer jag få igen det tusen gånger om genom att alla påpekar de språkliga missar som smyger sig in i mina texter, men det kan det vara värt. Om man tycker detta är intressant vill jag slå ett slag för boken "komma rätt, komma fel och komma till punkt" samt sidan skrivihop.se som kan vara både roande och oroande.
Apropå något hela annat så fick jag agera försöksperson idag på vår (läs: Torbjörn Ledins, vi var ju där för att lära oss) demonstration av balansundersökningar. Det hela kallas kaloriskt prov och går, förenklat, ut på att man spolar kallt vatten i patientens, i det här fallet mitt, ena öra och sedan iakttar ögonrörelser. Detta ger sedan information om balansorganens funktion. Det är lustigt hur lättlurad kroppen är. Men för att komma till punkt så kan ni ju alla prova om ni blir yra i huvudet av att luta huvudet 60 grader bakåt och spola kallt vatten i ert ena örat.
Glad av löpning.
konstknäpp
Jag måste vara det virrigaste i världshistorien (igen). Förra veckan lyckades jag tappa bort dagarna totalt, fråga var min kompis var på vår träff (som hon påpekade skulle vara dagen efter), glömma boka rum till ett möte, leta i en halvtimme efter föreläsningsanteckningar som jag redan satt in på rätt plats i pärmen, missa en tid på kvinnohälsan och vara mer virrig än vanligt. Jag har ingen aning om vad det beror på men jag hoppas det blir bättre den här veckan.
Vad håller konstfack på med? Det verkar som man kan få göra vad som helst bara man kan hänvisa till att det är ett examensarbete på denna högskola. Jag är definitivt ingen konstkännare och ska heller inte låtsas som att jag kan något jag inte har en aning om, men man kan ju undra över vad som egentligen kan räknas som konst, tydligen platsar ju både spelade psykiska sjukdomar och vandalisering i den kategorin. Det faktum att konstfack inte ens verkar överväga andras kostnader och lidanden för detta tänker jag inte ens beröra. Men det finns en liten sak jag inte kan låta bli att fundera över; vissa konstnärer blir ju välkända och deras verk säljs för astronomiska summor, hur blir det när dessa blivande konstnärer ska sälja sina verk? Var finns det efterfrågan på för nedklottrade tunnelbanevagnar och sängplatser på psyket? Sen tillkommer det lilla abret att brukar man behöva dö innan ens verk drar in några stora summor pengar men det är ju iallafall lätt ordnat, de behöver bara be någon klasskamrat gestalta ett mord som examensarbete.
Torsdag, eller nej, onsdag var det visst.
Det är konstigt det här med trender. Det spelar ingen roll vad det gäller för område egentligen; man tror att man kommit på något annorlunda och nyskapande att överraska med men i slutändan visar det sig att det var "årets julklapp" eller "senaste nytt" eller "trendigast just nu". Aldrig är nya idéer mina idéer, det är lite deprimerande. Uppenbarligen är jag likadan som alla andra som bara omedvetet påverkats av reklamen/löpsedeln/skvallret och sedan gjort som någon som tjänar pengar på det vill, usch vad tråkigt. MEN om man ska dra detta till sin spets så kan man ju begrunda vad mer av mina åsikter och tankar som är påverkade av andra, har jag ens några egna åsikter?? Läskigt, det känns lite som i 1984 av George Orwell.
Idag har vi tittat i varandras öron, näsor och munnar. Läkarprogrammet är spännande ibland, även om vi inte hittade varken tvestjärtar, legobitar eller makaroner.
Psykiatri, havregryn och mellanstadiedans
Nu ska jag ta fram mina fördomar och elakheter igen, ni får ha överseende med det. Men man kan fråga sig om man kanske blir lite miljöskadad av att jobba på psykatrimottagningen. Tre lustiga figurer traskade in där en morgon förut när jag passerade. En man med läkarrocken utstickandes under jackan och en ihoptejpad portfölj i handen, en person av okänt kön med raggsockor och sandaler på sig, trots snön, och en liten kort figur med spretigt hår och gröna landstingskläder som kom skuttandes bredvid. De fick det iallafall att ryck lite extra i mungipan på mig.
Jag gör det igen! äter havregryn ur påsen alltså. Dock ska ni (läs: Mathias) inte klaga över det, de är nämligen både mättande och ganska goda att tugga på till skillnad från mycket annat, mjöl till exempel som inte alls går att tugga på och inte smakar särskilt gott heller. Det enda negativa jag kan komma på är att man blir lite torr i munnen, men vatten har vi gott om i det här landet.
Jag sitter och tänker på mellanstadiet, tiden då spice girls var häftiga och den optimala sysselsättning vara att gå hem till nån tjej i klassen välja ut en poplåt med lagom klatschig refräng och sen hitta på en mer eller mindre passande dans till den. På sånt humör är jag idag, jätteglad och vill dansa och spela gladmusik utan poäng hela dagen. När kommer ni hit och gör mig sällskap?
Veckand vackraste, eller om det var förra veckans:
ur Amanda Svenssons "Hey Dolly"
