angietankar

Matos från trapphuset, dammsugarljud från grannen, tre pojkar som traskar på rad i det leriga diket, en kvinna som med förtvivlad uppsyn försöker trösta en liten flicka som gråter krokodiltårar, en cyklist ivrigt plingande på ringklockan på sin gamla crescent, en katt som smyger omkring längs husväggen till synes på jakt efter något och ett gammalt par gåendes i armkrok. Och så jag - ståendes i fönstret ätandes havregryn med sked direkt ur påsen.

Häromdagen bröts dock vardagsrutinen av ett knivbråk, hon togs om hand av polisen och han av personalen på kirurgen, spännande.

Man kan undra vilka karamelloväsiska problem som diskuterades under helgens festligheter. Det var iallafall inte problemet med den trasiga vinflaska för det förblir ett stort frågetecken. Antagligen kläcktes någon otroligt bra idé för såna brukar vi ha gott om.


På radion idag var det en dam som hade gått på studiecirkel för att lära sig tycka om opera. Det måste vara lika nödvändigt som att läsa en universitetskurs i sadomasochism för att man inte tycker om det. Kan världen bli konstigare nu?
 

Att vara sjuk är väl underbart, man orkar inte göra något för att man har feber, orkar inte sitta upp för att man har ont i huvudet, inte ligga för att man hostar, därav kan man inte sova ordentligt utan hostar sig genom natten. De små stunder man faktiskt lyckas somna är fyllda med knasiga feberdrömmar om lunginflammationer och annat. Jag känner mig lite som killen i den gamla reklamen, jag har glömt för vad, som beklagar sig över att en killes förkylning är värre än att föda barn. Nu har jag visserligen varken fött några barn eller varit förkyld som man, men om det är så illa borde man inte kunna utnyttja det inom rättsväsendet då? Utsätt brottslingar som funnits skyldiga för lite rhinovirus eller varför inte någon typ av influensa på en gång, sen kan de få lida en stund. Men det är klart, det skulle ju bara fungera på män, men det kanske är en ojämlikhet som feministerna kan stå ut med.

Apropå feberdrömmar så drömde jag inatt att mina föräldrar hyrt ut övervåningen på sitt hus utan att säga något till mig. Ska man se det objektivt så har jag kanske inte har så mycket med saken att göra mer än att jag har en del saker där, men lite konstigt kändes det. Men den största förvåningen när jag kom hem och hälsade på (i drömmen alltså) var att det inte var vem som helst som flyttat in där utan Micke och Emma, mina gamla klasskamrater från högstadiet. Visst, de är ett jättegulligt par och bor ju i Bärke men hallå?! Om ni ska hyra ut något kan ni väl hyra ett rum till någon stackars vilsen student som tycker LA är en för stor stad och hellre vill bo på landet bland åkrar, kobajsdoft och bönder. Ett komiskt inslag i det hela var dock att Micke dessutom fått mina päron att helt omorganisera köket och att han själv stod där och sorterade sopor. Jag kanske borde hota med att flytta hem igen så de inte får några konstiga idéer. Bara så att ni vet så tänker jag skylla allt detta¨på febern och inte för ett ögonblick överväga att det är jag som är knäpp.

Som pricken över i, eller som grädden i kaffet, så drömde jag häromdagen (jo det var nog dag och inte natt) att min gamla fotbollstränare kom hit hem och släpade iväg mig till vårdcentralen och sa att jag minsann hade lunginflammation och att det var min plikt att bli frisk. Tack för den! Jag försöker mitt bästa för både min och andras skull och dessutom omfattas inte lugninflammation av smittskyddslagen. Det är nog dags för Sir Väs att sätta ner foten på riktigt nu i sitt beslut att jag haft mitt livs enda lunginflammation för det här börjar stundtals kännas som att det drar åt det hållet, eller så är det bara min fantasi och mina farhågor som spelar mig ett spratt. Jag kan iallafall glädjas åt att jag, även om jag är hes, åtminstone inte låter riktigt lika illa som herrn själv vid tillfället för utnämnandet av ormsmeknamnet.

Idag lider jag av ett problem av mer etisk-praktisk karaktär. Än så länge mår jag bättre, men ur smittskyddssynpunkt borde jag stanna hemma eftersom jag hade feber och sov hela dagen igår. Men har jag tid att missa en dag till i skolan, kursen är ju slut nästa vecka? Dessutom tillkommer frågan om huruvida jag skulle orka med 2,5h basgrupp och om min pigghet håller i sig eller bara är lugnet före stormen idag också. Aaahh panik!

Förra helgens roligaste under diskussionen om affärer som säljer sexleksaker: "har de provrum där?"

Nu är cirkusen igång igen http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2009/01/17/morddomd-ater-antagen-pa-l/index.xml

---

Det är väl välkänt vid det här laget att organisationen Gräv Bort Skåne aktivt arbetar just för att gräva bort Skåne och låta det återgå i dansk ägo. Men idag hörde jag något på radion som var nytt åtminstone för mig, nämligen att man ungefär vart 25:e år ritar om gränsen mellan Sverige och Finland. Innebär det att jag kanske en vacker dag vaknar upp och är finländare? Det vore lite läskigt i så fall.
Detta pågår tydligen sedan de båda rikena gick skilda vägar för 200 år sen. Nu är det ju kanske inte fullt så drastiskt som jag befarade i första stund, utan det hela bygger på att gränserna går längs tre vattendrag och att sådana tenderar att förändras med tiden. Men jag kan inte låta bli att tänka att om vi nu ska dra om gränserna, kan vi inte se till att vi får lite av Norge istället?

Nu har jag nästan blivit överkörd av bussen. Bara en spruta i armen kvar sen är jag på hemväg..

Jag har varit i paradiset och vänt.

Nu är eländet här igen, klockan är snart 02:00 och jag kan inte sova. Somnade vid halv elva efter att ha legat och rabblat antibiotika för min stackars sängkamrat som till slut fick be mig vara tyst. Sedan vaknade jag igen för en timme sen och nu sitter jag här, får inte en blund i ögonen. Detta hänger starkt ihop med att det är ungefär 36 timmar tills jag ska sitta i en aula och svettas över en sex timmar lång tenta. Hur ska man kunna plugga under dessa förutsättningar? Eller snarare, hur ska man kunna leva under dessa betingelser? Ingenting fungerar ju normalt. Jag somnar väl igen framåt halv fem, och är sen tröttast i stan när älsklingen ska upp vid sex, masar mig upp och kämpar sen, troligen förgäves, för att hålla mig vaken fram till lunch. Hur ska man kunna lära sig något då?!

PC Jersild skrev: "Vad hände egentligen med folk som utbildade sig till läkare? Var studiemiljön socialt destruktiv - eller led de nästan alla av någon mystisk förgiftning och hjärnuppmjukning?" Hjärnuppmjukning är nog precis vad det är, möjligen bovin spongiform encefalopati. Plötsligt säger den termen mig något mer än "galna ko-sjukan", stackars djur. Citatet är ur Babels hus, boken som beskriver vilken dåraktig värld jag håller på att kämpa mig in i, ibland kan man ju inte låta bli att fundera på om det hela inte bara är ren galenskap.

Nej nu vill jag bara att det hela ska vara över så jag får åka till kungliga huvudstaden och roa mig, gå på födelsedagsmiddag och sen fara hem för umgänge och eventuell skidåkning. Förresten är jag grymt avundsjuk på alla vackra, vältränade, duktiga människor som tränar en herrans massa timmar i veckan. Sån vill jag också bli, i något liv.

Jag kommer ut från tvättstugan och rätt vad det är sticker det ut ett huvud genom en av de andra källardörrarna. Väluppfostrad som jag är så hälsar jag:

"god morgon!

"hej bor du här? I porten längst bort?"

"ja"

"ja, man vet snart inte vilka som bor här.."

"nej, jag kan förstå det"

"aja, men det är ju trevligt när det är snygga tjejer" *blink blink*

Detta kunde ju varit trevligt, eller möjligen tolkats som sexuella trakasserier men det känns som att jag nog kan rå på en gubbe med käpp 75+. Ränderna går uppenbarligen aldrig ur.

Inatt har jag drömt att jag tagit examen. Det hela firades med ett stort kalas hemma hos pappa. Bilden av folk i frack på pappas gård var mycket roande. Det fattades bara folk som spelade cricket på gräsmattan.
Som kontrast till detta så kan jag upplysa om att man tydligen inte får sätta in pengar på banken hur som helst utan att bli misstänkt för att vara en brottsling. "... och så vill jag ha en förklaring till varför du har så mycket kontanter." Det har väl inte hon med att göra? Ser jag ut som att jag skulle råna macken på väg till stan eller?

Det är ju tenta-p så idag har jag varit på banken, köpt nya skor, tvättat, bakat och ägnat mig åt lite symptomatisk städning. Det måste vara det bästa uttryck jag kläckt ur mig på länge, att städa symptomatiskt, bara för att lindra besvären så det ser lite bättre ut.

Så var det januari igen, åter ett år har passerat och ett nytt är här. Jag undrar fortfarande, borde det inte kännas mer att det varit jul och nyår? Det känns liksom inte riktigt som det brukar. Alla som är äldre säger alltid att tiden går så fort och att saker inte är som de var förr. Jag har aldrig riktigt tagit dem på allvar utan tänkt att det är självklart att saker måste förändras och att man måste acceptera det och att ett år är ju ett år oavsett. Men det verkar som även jag ramlat ner i det träsket nu, innebär det att man börjar bli gammal?

Lite vemodigt känns det att sitta i ett grått Linköping så här på nyårsdagen och behöva försöka koncentrera sig på att plugga när det är det absolut sista man har lust att göra. Men sånt är livet och jag beklagar att det här blir ännu ett negativt inlägg i beklagandets tecken, kanske är det det sista och 2009 blir ett gladare bloggår. Jag hoppas iallafall på att det ska bli mer bloggande.

Gårdagens största fråga handlade konstigt nog inte om eventuella nyårslöften utan om huruvida 2009 är ett primtal eller inte. Någon som vet?

Nyårsdagen brukar för många vara förknippad med att man inte mår så bra så också för mig i år, dock har det nog väldigt lite med champagne och en trött kropp att göra, nej det sitter mer i huvudet. Man skulle nog kunna säga att jag inviger 2009 med att bli överlägsen vinnare i VM i dåligt självförtroende och det värsta är ju nästan att jag är medveten om det själv. Men det spelar ingen roll, jag kan inte låta bli att gråta eller att känna mig som den sämsta människan i världshistorien. Varför kan inte jag bara få känna att jag är bra på något? Kanske var det inte så bra att umgås med massa lyckosamma människor igår även om det var en mycket trevlig middag. OS-ryttare, duktiga orienterare, doktorander, ingenjörer, folk som ska flytta utomlands och så lilla jag... ja ni förstår.

Bah!, Aldrig får man ta det lugnt. Jag startade Windows media player och eftersom jag inte visste vad jag ville lyssna på så valde jag att spela upp "all musik" med tanken att det kanske dyker upp något trevligt jag inte hört på länge. Vad tror ni jag får höra? En inspelning med hjärtljud med diverse olika blåsljud och andra fel!

Trots allt: God fortsättning!