angietankar

Löparknä, haha, det måste ju nästan tyda på att man klassas som löpare. Jag som just kommit igång på allvar med springandet och nu varit så gott som stilla i åtta veckor, livet är ironiskt ibland. Lite nya strechövningar och omläggning i löpningen, som, som ni förstår, inte existerar i någon större utsträckning för tillfället, så ska det nog bli ordning på torpet. Prima liv! Det är skönt förresten att få ett problem som är mer lättåtgärdat än frånvaron av neuron i hjärnan.

Har varit ledig från tentapluggandet idag, mer eller mindre, har bara kikat lite på blodet och så. Det gick inget vidare att plugga igår. Det är lite lätt jobbigt att gå upp i tid och vara pigg när man får nattligt besök av en totalt uppstressad medmänniska, men det är bra att man kan vara till verklig hjälp ibland.

Har pratat med superdupergulliga systeryster, jag borde verkligen åka och hälsa på henne i sommar. Är lite orolig för henne dock, hon kan inte ha det lätt flickan. Inga aspiranter till att vara resesällskap till Södertälje?

Det var allt för idag, gott folk. Glöm inte att strecha tractus iliotibialis!


Lite poesi ur Martin Stenmarcks låt som illustrerar den aktuella känslan:
Jag vill kasta loss,
och lära mig slåss.
Raka av allt hår,
och bäras ut på bår.
Ta tjuren vid hornen,
och hålla dom hårt.
Bita på sanningen,
Och kväva all gråt.