Fredag
Oj oj vilken dag...
Vaknade 04.30 och kunde inte sova mer, ja inte förrän framåt sju när det var dags att göra sig i ordning. Övervägde länga och väl om samvetet skulle tillåta att jag var hemma, kom inte direkt fram till något så jag trampade iväg. Var på mina föreläsningar under fortsatt argumenterande med mig själv vilket tillslut ledde till att jag var kvar hela dagen ändå. Slutsatsen blir då att jag troligtvis fått ut mer av dagen om jag bara bestämt mig för att gå från början så jag kunnat koncentrera mig på vad som sades istället för att försöka övertyga den hopplöst envisa Angie, det går ändå oftast inte.
Cykeltrampa hem till Ryd på eftermiddagen, lite latande och sen till dagens mest känsloförvirrade händelse. Jag bestämde mig att bita i det sura äpplet och gå ut och se om joggingmuskeln skulle hålla. Den kändes av men det blev några futtiga kilomterar iallafall. Det visar sig väl imorgon om pirrandet i benet beror på smärta eller muskler som blir starkare. Med sig förde joggingturen dock ett fruktansvärt lågvattenmärke humörmässigt, helt knäckt var jag. Förlåt alla som kommit ikläm.
Nu börjar det dock ordna upp sig så snart ska man väl sova.
Jag kommer sakna basgruppen grymt mycket. Vad ska man ta sig till utan alla urflippade eftermiddager på US. Alla dåliga skämt och allt skojande? Visserligen hittar man väl dem i nästa grupp också men det komme rju ändå inte bli samma sak - ingen basgrupp är som den första.
Återigen, varför åker man bil till träningen? Om man nu uppskattar att springa i skogen borde man lämna bilen hemma så skogen får stå kvar mitt i stan. Annars kanske nån kommer på att man ska bygga ut vägnätet eller så orsakar alla avgaser en massa andra otrevliga saker. Börja cykla till träningen och få träning på vägen dit!
O boy, vilket vackert väder... Underbar låt. Skånskan måste vara uppunnen för att sjunga på.
Nu ska angie sussilura medan hon är trött och på bra humör.
Vaknade 04.30 och kunde inte sova mer, ja inte förrän framåt sju när det var dags att göra sig i ordning. Övervägde länga och väl om samvetet skulle tillåta att jag var hemma, kom inte direkt fram till något så jag trampade iväg. Var på mina föreläsningar under fortsatt argumenterande med mig själv vilket tillslut ledde till att jag var kvar hela dagen ändå. Slutsatsen blir då att jag troligtvis fått ut mer av dagen om jag bara bestämt mig för att gå från början så jag kunnat koncentrera mig på vad som sades istället för att försöka övertyga den hopplöst envisa Angie, det går ändå oftast inte.
Cykeltrampa hem till Ryd på eftermiddagen, lite latande och sen till dagens mest känsloförvirrade händelse. Jag bestämde mig att bita i det sura äpplet och gå ut och se om joggingmuskeln skulle hålla. Den kändes av men det blev några futtiga kilomterar iallafall. Det visar sig väl imorgon om pirrandet i benet beror på smärta eller muskler som blir starkare. Med sig förde joggingturen dock ett fruktansvärt lågvattenmärke humörmässigt, helt knäckt var jag. Förlåt alla som kommit ikläm.
Nu börjar det dock ordna upp sig så snart ska man väl sova.
Jag kommer sakna basgruppen grymt mycket. Vad ska man ta sig till utan alla urflippade eftermiddager på US. Alla dåliga skämt och allt skojande? Visserligen hittar man väl dem i nästa grupp också men det komme rju ändå inte bli samma sak - ingen basgrupp är som den första.
Återigen, varför åker man bil till träningen? Om man nu uppskattar att springa i skogen borde man lämna bilen hemma så skogen får stå kvar mitt i stan. Annars kanske nån kommer på att man ska bygga ut vägnätet eller så orsakar alla avgaser en massa andra otrevliga saker. Börja cykla till träningen och få träning på vägen dit!
O boy, vilket vackert väder... Underbar låt. Skånskan måste vara uppunnen för att sjunga på.
Nu ska angie sussilura medan hon är trött och på bra humör.
Kommentarer
Trackback
