Rökning, matnoja och glass
Det andra tillfället kanske mest besvärar mig, men det är när man ser kockar och serveringspersonal på favoritrestaurangen smita ut på baksidan för att ta en cigarett på sin rast. Visserligen sätter sig doften i kläderna när man röker men det största problemet är nog att själva tanken på att de sedan ska gå in och hantera min och andras mat väcker avsmak.
Till sist så vill jag påpeka något som jag definitivt inte har med att göra. Men ser det inte lite illa ut när man på promenaden från bilen till träningslokalen bara måste tända en cigarett? Detta kanske dock ska ses som en positiv sak när det pekar på att även rökare tränar, men det rimmar lite dåligt med träningsfilosofin.
Till mitt försvar vill jag påpeka att jag aldrig skulle drömma om att påpeka detta för någon berörd person, utan snällt traskar vidare med mina tankar, och så vill jag applådera alla som lyckas sluta röka, bra jobbat!
Nu verkar det vara dags att bli matnojig på allvar. Sällan har jag skrattat så mycket när jag gått från en föreläsning som i tisdags. Vi fick information inför en kostlaboration och jag och mina kurskamrater utrustades med varsin matdagbok, formulär för att fylla i fysisk aktivitet och en köksvåg att nyttja under en period. Visserligen äter jag oftast nyttigt till dagens huvudmål, men nu tvingas jag bli medveten om vad jag äter mellan målen och frågan är om jag verkligen vill det. Det är verkligen att få sina synder på pränt, tror ni att man kan ta någon annans matvanor?
Och nej, man ska inte ställa glassen i kylskåpet.
30 dagar till vinet, eller vänta nu...
Dagen till ära har jag dessutom ont i magen, jag ska INTE INTE INTE dricka vin, men tror ni jag någonsin lär mig? Jag borde skriva om talesättet; vill man dricka vin får man lida pin, och jag får dessutom göra det efter bara ett enda glas. Dock var det ju ganska gott och kanske i slutändan värt det(?), trots att jag inte har en aning om vad servitören sa, hoppas han inte förväntade sig att vi skulla kunna italienska.
Fika i Finspång
Gäsp, hur kan man bli så trött av att inte göra någonting?
När jag började skriva det här inlägget hade jag just kommit hem efter att ha fikat på sjukhuset i Finspång. Nu skulle man ju kunna tro att anledningen till detta var att fiket där är något alldeles extra, men tyvärr är så inte fallet. Det visade sig när vi kom dit för vår strimmaundervisning att vår handledare minsann var på semester och det hade ingen behagat att tala om för oss. Så efter lite jagande efter personer som kunde veta något, både till fots och per telefon, så fick vi trumpet vända hemåt igen. Men vi fick iallafall fika som plåster på såren. Så om ni behöver kasta bort en hela eftermiddag på att inte göra någonting vettigt alls så kan jag rekommendera ett besök på Närsjukvården i Finspångs café.
Nu är det åter morgon och en ny dag att ta tag i.
För övrigt borde man klara tentor fler gånger, man får så god mat då. Men nu har jag väl förbrukat all min tur för flera år framöver.
Utlovat recept
1dl havregryn
1dl rågflingor
1dl dinkel
1,5dl russin
1dl linfrön
4-5dl vatten
en skvätt olivolja
bakpulver i lagom mängd
en stor nypa salt
vetemjöl tills allt är en lagom smet
Gräddas i brödform 175-200 grader
Apropå inget så blev min ihopdrömda idé om att hacka i vit choklad, nötter och torkade aprikoser i kladdkakan inte tokig alls. Nu gäller det bara att lösa hur man ska få dem att inte ramla ner till botten under gräddningen.
Utebliven fest, mordförsök och överbliven kladdkaka
Ska inte du ha fest? säger folk. Jo, någon gång kanske, har varit standardsvaret i de två år jag bott i Linköping. Så nu när man flyttat till ny lägenhet och äntligen kan ha fest utan att störa någon annan nämnvärt så slår man till; Jag har fest på fredag, vill du komma? och tror ni det är någon som har tid? Nej, uppenbarligen inte. Så nu får man sitta här och känna sig bortprioriterad och tröstäta det kilo smågodis, chipsen jag köpte och kladdkakan jag bakat. Tur att Väs och prinsjägerskan kommer och ska gå och lyssna på Vinterdäck (tack för biljetten, men ni skulle inte!) i helgen iallafall, sen finns ju alltid min egen lilla godisråtta som gladeligen hjälper till med ätandet bara han kommer från jobbet. Fast jag har glömt köpa vispgrädde, det är illa.
Jag ska väl sluta klaga nu. Jag kommer ha sällskap av mina två bästa vänner och en civilingenjör hela helgen. Ikväll blir det säkerligen god mat och kanske lite sällskapsspel, massa tokerier och skrattande så man får ont i magen, imorgon står som sagt konsert på programmet och på söndag ska man tydligen bli utlurad på vilsespringning i skogen.
Hur kan man försöka mörda någon genom att köra in i sidan på bilen i en rondell?! Nej inte med en rondell, det hade jag förstått, utan i en rondell, en sån man kör bil i. Det skedde en olycka i stan igår som polisen nu tydligen klassat som mordförsök, men verkar inte det lite väl otroligt? Jag menar, hur ska man få det att klaffa och se ut som en olycka? Man kan ju inte gärna stå i rondellen och vänta på den andre och tidsfönstet när man kan köra på någon för att åstadkomma en så kraftig kollision måste vara väldigt litet. Det skulle man kunna räkna på om man hade tid och lust.
Jag måste få gnälla lite över en sak till, kan inte folk lära sig ha lite framförhållning? Man kan inte räkna med att jag ska ha tid att ställa upp och jobba en hel eftermiddag och kväll om man frågar tre dagar innan. Folk måste väl förstå att man hinner boka in annat då och inte bara sitter hemma och väntar, eller?
Nog med klagomål, nu ska vi hoppas på fler OS-medaljer och fint väder!
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Är det obligatoriskt för busschaufförer att röka? Är det ett anställningskrav eller börjar de att röka för att ha något att göra på rasten?
[vakuum]
Ja jo, jag har ju ramlat med cykeln också, så kan det gå fast man cyklar på plan mark rakt fram, det är något fel på gravitationen i den här staden. Resultatet blev en misshandlad cykel, skrapsår och ett ömt underben.
Undrar om man skulle baka något nu då kanske, men det blir väl inget av det heller.
Tenta...
Nåja oavsett hur det går så är det över om drygt sex timmar; gjort, avklarat och bara att glömma. Sen behöver man inte tänka på skriftliga tentor förrän till jul, skönt. Har hyfsad koll på mina starka och svaga sidor så vi får hoppas på passande frågor. Önska mig lycka till!
Tidstypiska bekymmer
Min pulsklocka har inte velat visa mig varken tid, puls eller något annat på länge nu oavsett vad jag tryckt på för knappar eller hotat den med. Så följdaktligen har jag dragit slutsatsen att batteriet behövde bytas, ett nog så lättåtgärdat problem om man bara kan komma ihåg att köpa ett nytt när man är på stan. Men så igår så räckte det tydligen med att Sommarskon petade på den så började den fungera hur bra som helst, det gick till och med att ställa in alla funktioner som jag aldrig någonsin fått igång. Eftersom vi använde samma instruktioner kan det väl troligen bara innebära att det tidigare har varit skit bakom tangenterna, illa!
Mitt andra tidsrelaterade missöde berör OS. Jag hade gladeligen gått runt halva dagen idag och sett fram emot att få ligga i soffan och kolla på landslagsfotboll som paus i pluggandet, hade kollat vilken tid matchen skulle visas och längtade för fullt. Allt var frid och fröjd tills jag efter lunch fick veta att matchen redan varit. Tidsangivelsen var rätt men ändock så fel. Hur skulle jag kunna veta att en svensk sida visade tid för matchstart i lokal tid (dvs. klockan 17 innebar att matchen visades 11 på svensk tv)?! Så nu är det väl bara till att ställa in en klocka på Pekingtid och spika upp ett program med alla tv-tider brevid och hoppas på att det blir rätt i fortsättningen. Sverige vann ju iallafall, alltid något att glädja sig åt.
Det tredje och regelbundet återkommande tidsproblemet är att jag inte vet hur jag ska hinna med allt fram till tentan, det är för mycket som ska in i hjärnan, inget verkar vilja fastna och alldeles för få dagar kvar - precis som vanligt!
Ska det verkligen vara så här?
en sak till...
Saker man borde, saker man gör och saker man inte vill
Har tänkt på det så många gånger men det blir liksom inte av. Istället sitter jag och läser vad alla andra skriver och förundras över vad som händer i deras liv.
Kanske kan jag skylla på Per, kanske inte. Kanske är jag bara en sådan människa som aldrig riktigt får något gjort, som bara skjuter upp och senarelägger, ursäktar sig och tänker att det kan jag göra sen. Jag vill inte vara sån!
Jag har iallafall flyttat (det blev av till sist), börjat träna igen (bra jobbat!) och pluggar för fullt till tentan (oklart om jag förstår något dock).
Frågan är om inte detta också bara är ett sätt att ursäkta att jag inte tagit tag i alla delar av mitt liv. Varför blir man alltid en sån människa man säger att man aldrig ska bli? Kan det vara så att det är för att man omedvetet ser drag hos sig själv som man inte gillar och därför måste påpeka att man inte ska bli precis just på det sättet? För övrigt anser jag att man bör vara försiktig med begreppen 'alltid' och 'aldrig'.
Nu har jag ju faktiskt skrivit något och att ta tag i alla saker känns inte riktigt lika viktigt när man är lycklig.
