angietankar

Om man tittar på min lista över msn-vänner kan man förstå att folk idag är överhopade med existentiella funderingar, frågor som "vem är jag?", "vad ska man göra?" och "hur mår jag egentligen?" samlar sig efter de välbekanta namnen. Samtidigt som jag så väl känner igen mig i dessa funderingar kan jag inte låta bli att undra hur det skulle vara att leva i en värld där man inte behövde fundera över såna saker. Att befinna sig i en tillvaro där all energi gick åt till att överleva, skaffa mat och försöka hålla sig någorlunda välbehållet skick fram kvällen när man lugnt kunde sova och hoppas på att solen skulle gå upp igen, där man inte hade en aning om vad som hände eller hur folk hade det i resten av världen, hur skulle det vara? Det måste vara en tillvaro vi är bättre ämnade för. Man skulle definitivt inte vara tvungen att hänga över en boktrave högre än Kebenekaise för att på något sätt skrapa ihop tillräckligt med poäng på tentan iallafall, eller? Just nu känns det så meningslöst, det finns ingen åtkomlig ände på den här utbildningen.