Finns det någon ände?
Ska man nånsin överleva detta? Det är mycket upp och ner nu. Tänk om något bara kunde var enkelt för en gångs skull. Och frågan är, är det värt det?
"Ich bin ein Berliner"
Berlin i påsk alltså, det är att rekommendera; varmt, soligt, vårgrönt och fullt av glada människor. Inte alls det gråa tråkiga Tyskland som jag nog hade förväntat mig. Faktum är att det till och med lyckades locka fram lite gammal skoltyska ur mig även om jag försökte undvika det.
Man kan inte förneka att det ju är ganska trevligt att bli bortskämd på stjänspäckat hotell (utan kändisar, jisses vilket dåligt skämt) även om man inte är van med att ha folk omkring sig som erbjuder sig att hjälpa till med det mesta, för det mesta. Att vi därtill bodde precis intill Kurfurstendamm, Berlins kanske mest kända affärsgata, där man kan göra av med en årslön på ett par ögonblick förtog ju inte stämning direkt. Det enda klagomål vi hade på hotellet var utsikten över två betongkor och en stork på en innergård när vi kunde fått se ut över Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche men men.
Jag vet att detta var min första flygtur men inte sjutton blir man väl jet-laggad av att flyga till Tyskland?! Så frågan kvarstår; vad gör jag vaken nu?
Paleodiet?
Det är ju ett tag sen stenålderskosten var i ropet nu, men som vanligt är jag lite sen i starten. Kan det här vara något för mig och min knasiga mage kanske? Uppenbarligen verkar ju argumenten för att bara äta saker som levt naturligt klart vettiga och att man därmed lämnar ett mindre energiavtryck är ju kanon, och om man på köpte slipper en massa folksjukdomar är det bara att tacka och ta emot. Men det finns två motargument som jag inte kan säga emot; folk blev ju inte särskilt gamla på den tiden, vad har det för betydelse? Och sen så finns det helt enkelt inte tillräckligt med mat för att försörja alla människor på en sådan diet, ska man ta hänsyn till det eller vara lite egoistisk och bara sköta sig själv?
Men som tur är måste man ju inte bli någon slav under en diet, så min havregrynsgröt och proviva-frukost får nog kvarstå hur som helst. Och apropå det så är det hög tid för att koka en portion nu. God morgon!
Jag är livrädd...
Jag glömde skriva en rubrik också
Jag vet att det här är något av en upprepning men jag är lika förundrad varje år, det finns hopp om vår och sommar.
Tre säkra vårtecken:
- De tvättar Shellmacken på utsidan
- Bosses glassbar har öppnat
- Jag vill hellre vara ute i solen än sitta inne och plugga.
Jag hade tänkt skriva det här första april och sedan trixa till det hela med något skojigt aprilskämt men jag är tydligen inte så uppfinningsrik vad det gäller sådana så det belv inget. Skillnad var det med en kille i min klass förra året som skickade ett sms till sin mamma och talade om att han kommit ut som öppet homosexuell, skulle hoppa av läkarutbildningen och flytta till sin tyska pojkvän. Kul kille, hans telefon gick varm i väskan under föreläsningarna den dagen kan jag säga. Nu har de dessutom sopat en del av cykelbanorna.
Cabaret Cartwright igår, sjukt roligt, sjukt mycket falskspelande munspelare men en trevlig tillställning, och att få med sig ett munspel hem är aldrig fel.
Arbetsintervjuerna hopar sig, tänk om jag visste vad jag ville, då skulle livet bli mycket enklare. Norge? Gotland? Söderbärke? Sommarlov?