angietankar

Oavsett om han var grammatiskt korrekt eller inte, John F Kennedy, så skulle jag gärna vara en syltmunk även om jag inte åt en enda i helgen och därför inte vet hur den tyska versionen smakar. Däremot hann jag få i mig både Apfelstrudel, Wienerschnitzel, Currywurst och jordgubbar, framför allt jordgubbar. Det visade sig att de tyska specialiteterna (jordgubbar hör inte dit) inte riktigt är i min smak trots allt. Det är nästan sjukt hur svårt det kan vara att få tag i en hyfsat hälsosam frukost. Sen undrar jag om man kan lita på ett folk som förlorad två världskrig och inte har banan i sin fruktsallad?

Berlin i påsk alltså, det är att rekommendera; varmt, soligt, vårgrönt och fullt av glada människor. Inte alls det gråa tråkiga Tyskland som jag nog hade förväntat mig. Faktum är att det till och med lyckades locka fram lite gammal skoltyska ur mig även om jag försökte undvika det.

Man kan inte förneka att det ju är ganska trevligt att bli bortskämd på stjänspäckat hotell (utan kändisar, jisses vilket dåligt skämt) även om man inte är van med att ha folk omkring sig som erbjuder sig att hjälpa till med det mesta, för det mesta. Att vi därtill bodde precis intill Kurfurstendamm, Berlins kanske mest kända affärsgata, där man kan göra av med en årslön på ett par ögonblick förtog ju inte stämning direkt. Det enda klagomål vi hade på hotellet var utsikten över två betongkor och en stork på en innergård när vi kunde fått se ut över Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche men men.

Jag vet att detta var min första flygtur men inte sjutton blir man väl jet-laggad av att flyga till Tyskland?! Så frågan kvarstår; vad gör jag vaken nu?