Hmpf...
Nya rön om tedrickande
Läste idag att man gjort en studie som visat att socialt utfrysta personer föredrar att dricka varm dryck, eftersom "de upplever omgivningen som kall" (kanske en något luddig förklaring men sen har jag ju inte läst hela den vetenskapliga artikeln heller, de kanske förklarar där). Om det är så så har jag goda nyheter att komma med, jag dricker mycket mycket mindre te nu än förut och mindre varm mjölk också för den delen. Sen om det har att göra med att det nyligen har varit sommar eller om det korrelerar med att jag faktiskt mår mycket bättre är ju lite oklart, men tedrickande har minskat iaf och jag brukar dricka det varmt - oftast.
Men idag tänker jag dricka te och äta vitlök och ingefära och slurpa i mig kan jang, ja i stort sett ta till alla huskurer jag känner till, förutom whiskeyn, för jag verkar ha fått en liten elak förkylning som ligger och smyger. Det måste vara världens sämsta tajming med tanke på att det är nio dagar kvar till Lidingöloppet, är jag förkyld då är det lika bra att stanna hemma, annars lär jag ändå inte orka runt. Men jag har ju betalat för det!!
Jag har inte tränat sen i torsdags och det börjar gå mig på nerverna, inte bara för att man skulle vara i toppform nu, utan för att man blir så lös i hullet när man inte tränar. Det i kombination med att solbrännan försvunnit för längesen gör att man får gå runt här hemma och känna sig som en välgödd säl. Och nej jag tänker inte bry mig om att det bara är jag som märker det, det är väl fullt tillräckligt, om jag märker det så är det en person för mycket.
Mycket motion, lite film och HEL-minnen
Jag är arg, iallafall lite, varje månad betalar man dyra pengar för att få gå och träna på sporthallen och nyligen hade de stängt för att alla träningsmaskiner skulle bytas ut. Bra tänkte jag, nya grejer måste ju vara bättre än de gamla, men ack så fel jag hade. De är klumpiga, svåra att förstå sig på, har inte samma övningar som de gamla och är defenitivt inte anpassade efter någon i min storlek. Det verkar som om man ska passa i maskinerna måste man vara över medellängd (för män!) och gärna 25kg för tung så man slipper få elaka hårda plastdelar mot skelettdelarna. Det finns ju folk som går till gymmet för att träna och bli större och starkare, men vad gör man när man är för liten för att träna? Jag vill ha tillbaka mina pengar, eller maskinerna, nu! helst nyss, ge mig!
Utanför min lägenhet går en cykelbana där diverse motionärer brukar passera och efetersom jag allt som oftast har fönster öppna så hör jag när de passerar - promenadprat, trampande av joggingskor, isättande av gångstavar och knirpande av mindre bra omhändertagna cyklar. Under helgen hade någon anordnat ett motionslopp till förmån för Cancerfonden, (bra! mer sånt.) som gick förbi på nämnd cykelbana, och jag tänkte att då borde jag ju kunna se massa folk passera. Men tji fick jag, inte en själ hörde jag, förrän jag cyklade iväg för att träna och passerade några långsamt promenerande tonårsflickor som fick rådet av en funktionär att "spring nu så ser det ut som ni sprungit hela vägen". Ja jo, visst ser det väl ut som det, förutom på klockan, eller? Min fråga är, hur långsamt kan man springa egentligen? Hur lång tid får ett 5km motionslopp ta för att man fortfarande ska få säga att man sprungit det?
Nu har jag äntligen samlat på mig mina länge väntande kulturpoäng genom att ha sett hela Sjunde inseglet utan att soman. Se den! Så tung var den inte.
Tog en tur i Vidingsjöskogen idag, där jag vanligen är ganska ensam på lördagar men idag svämmade parkeringen nästan över av bilar och jag tänkte oj! vad händer här? Det visade sig att i skogen befann sig majoriteten av Linköpings mountainbike-cyklister och svampplockare, inte nödvändigtvis samma människor, men vilken kombination. Fick man inte försöka hålla sig undan för hundar eller barn med svampkorgar och borttappade mammor så fick man kasta sig undan för galna cyklister som kom farande i ett huj genom skogen. Det kanske var tur att det händer något annat i skogen, då kan jag skylla på det med tanke på hur dåligt löpningen gick, för det är sant som det är sagt, det finns bortförklaringar för allt.
Just det, jag har blivit dagens skämt idag också, Hämnden blir ljuv, rätt vad det är dyker jag upp i din jakt på prinsar. Dessutom är det jobbigt att skratta så mycket med träningsvärk i magen, elakt!
Världen är läskig och jag också
Har varit på obduktion idag, det var en ganska makaber upplevelse. Så här i efterhand skrämmer det mig att man inte reagerar mer på saker man utsätts för. Hur kan jag tycka att det är okej att stå och titta på när någon snittar upp människoorgan som om det vore köttbitar som ska läggas på grillen? Ursäkta matliknelsen, vi har blivit tillsagda att inte använda dem men de kommer liksom naturligt och t.o.m. patologerna gör det hela tiden. Faktum är ju att en människorlever ser i princip ut som vilken annan lever som helst och hjärnskivorna liknade kättfärssås med smält ost på efter ett tag i rumstemperatur. Det var likadant när jag var på kirurgen och personalen diskuterar maträtter och recept över den uppskurna buken, det är tur för patienterna att man inte hör något när man är nedsövd.
Ursäkta mig, jag ska sluta äckla er nu men det är bara för alla att inse att jag är en hemsk människa. Nästa gång är det dags för oss studenter att ta tag i kniven, vi får väl se hur det går då.
Full rulle, obeslutsamhet och dans framför spegeln
Tryck och dra och tryck och dra o tryck och dra och tryck och dra...
Det skulle kunna bli ett nytt mantra, lite meditation så där och man kan gå in i sig själv, det var i vilket fall svårt att låta bli att rabbla med farbrorn igår. Jag var på kurs i tryck och dr... nej, på buggkurs menar jag. Det var roligt men jag måste ju ärligt talat säga att jag trodde vi skulle komma längre första gången än vad vi gjorde, men man får ta det som det är. Med stans kanske pratigaste och samtidigt mest pedagogiska danslärare så ska ingen gå miste om något. Jag tror att alla lämnade tillställningen med ett leende på läpparna och med uppmaningen om att öva hemma framför spegeln i bakhuvudet.
Det är mycket nu, jag är så uppe i varv att folk blir trötta bara av att titta på mig, men ju mer man har att göra desto mer får man gjort. Måste förbereda kalasmottagningen, stå på mässan, baka bröd till soppköket, lämna besked om massagekurs och extraknäck, träna, gå på korridorsfest, skriva matdagbok, ringa försäkringskassan, dansa, visa lägenheten för besiktningsmannen osv osv... och så ska man hinna plugga och sova däremellan. Var ansöker man om fler timmar till dygnet? Det enda som egentligen är jobbigt är att jag måste bestämma mig för saker fast jag inte har tid att sitta ner och begrunda det hela. Någon frivillig som kan tala om vad jag vill?
Magen är paj igen, nu måste jag ta tag i att äta saker som den vill ha. Men svara mig på en sak, hur gör man det när allting annat är så gott? Jag är trött på ris och havregrynsgröt och kyckling.
Dags att springa iväg och låna bil och åka till Cloetta center och klippa och klistra. Jag hade visst inte så mycket vettigt att komma med idag men dagens tänkvärdhet är iallafall att "när ett äpple faller får man önska sig paj"
