angietankar

Tryck och dra och tryck och dra o tryck och dra och tryck och dra...

Det skulle kunna bli ett nytt mantra, lite meditation så där och man kan gå in i sig själv, det var i vilket fall svårt att låta bli att rabbla med farbrorn igår. Jag var på kurs i tryck och dr... nej, på buggkurs menar jag. Det var roligt men jag måste ju ärligt talat säga att jag trodde vi skulle komma längre första gången än vad vi gjorde, men man får ta det som det är. Med stans kanske pratigaste och samtidigt mest pedagogiska danslärare så ska ingen gå miste om något. Jag tror att alla lämnade tillställningen med ett leende på läpparna och med uppmaningen om att öva hemma framför spegeln i bakhuvudet.

Det är mycket nu, jag är så uppe i varv att folk blir trötta bara av att titta på mig, men ju mer man har att göra desto mer får man gjort. Måste förbereda kalasmottagningen, stå på mässan, baka bröd till soppköket, lämna besked om massagekurs och extraknäck, träna, gå på korridorsfest, skriva matdagbok, ringa försäkringskassan, dansa, visa lägenheten för besiktningsmannen osv osv... och så ska man hinna plugga och sova däremellan. Var ansöker man om fler timmar till dygnet? Det enda som egentligen är jobbigt är att jag måste bestämma mig för saker fast jag inte har tid att sitta ner och begrunda det hela. Någon frivillig som kan tala om vad jag vill?

Magen är paj igen, nu måste jag ta tag i att äta saker som den vill ha. Men svara mig på en sak, hur gör man det när allting annat är så gott? Jag är trött på ris och havregrynsgröt och kyckling.

Dags att springa iväg och låna bil och åka till Cloetta center och klippa och klistra. Jag hade visst inte så mycket vettigt att komma med idag men dagens tänkvärdhet är iallafall att "när ett äpple faller får man önska sig paj"