Världen är läskig och jag också
Jag har en väldigt viktig fundering? Finns det någon enda person någonstans som klär i landstingets gula överdragsrockar? Varenda en ser ju ut som en dödssjuk och likblek patient i dem. Hade de bara varit blommiga hade man kunnat tas för en städtant från 50-talet. Fel färg och fel modell helt enkelt, de är faktiskt inte ens särskilt praktiska med tanke på att man inte kan ta på och av sig dem själv och att de inte är heltäckande, har någon tänkt på det va?!
Har varit på obduktion idag, det var en ganska makaber upplevelse. Så här i efterhand skrämmer det mig att man inte reagerar mer på saker man utsätts för. Hur kan jag tycka att det är okej att stå och titta på när någon snittar upp människoorgan som om det vore köttbitar som ska läggas på grillen? Ursäkta matliknelsen, vi har blivit tillsagda att inte använda dem men de kommer liksom naturligt och t.o.m. patologerna gör det hela tiden. Faktum är ju att en människorlever ser i princip ut som vilken annan lever som helst och hjärnskivorna liknade kättfärssås med smält ost på efter ett tag i rumstemperatur. Det var likadant när jag var på kirurgen och personalen diskuterar maträtter och recept över den uppskurna buken, det är tur för patienterna att man inte hör något när man är nedsövd.
Ursäkta mig, jag ska sluta äckla er nu men det är bara för alla att inse att jag är en hemsk människa. Nästa gång är det dags för oss studenter att ta tag i kniven, vi får väl se hur det går då.
Har varit på obduktion idag, det var en ganska makaber upplevelse. Så här i efterhand skrämmer det mig att man inte reagerar mer på saker man utsätts för. Hur kan jag tycka att det är okej att stå och titta på när någon snittar upp människoorgan som om det vore köttbitar som ska läggas på grillen? Ursäkta matliknelsen, vi har blivit tillsagda att inte använda dem men de kommer liksom naturligt och t.o.m. patologerna gör det hela tiden. Faktum är ju att en människorlever ser i princip ut som vilken annan lever som helst och hjärnskivorna liknade kättfärssås med smält ost på efter ett tag i rumstemperatur. Det var likadant när jag var på kirurgen och personalen diskuterar maträtter och recept över den uppskurna buken, det är tur för patienterna att man inte hör något när man är nedsövd.
Ursäkta mig, jag ska sluta äckla er nu men det är bara för alla att inse att jag är en hemsk människa. Nästa gång är det dags för oss studenter att ta tag i kniven, vi får väl se hur det går då.
Kommentarer
Trackback