angietankar

Det sägs ju att man ska äta med alla sinnen, dels för att få lugn och ro vid måltiden och inte göra som jag och slänga i sig maten halvt om halvt på stående fot, dels för att man ska bli fullkomligt nöjd. Bitarna som rör lukt och smak känns ju självklara, annars blir inte maten vad den borde vara, men jag har aldirg reflekterat så mycket över vad en snygg uppläggning och färgkomponering kan göra (utom möjligen på Franzén/Lindeberg i vintras då allt var draget till sin spets).

Hela anledningen till mitt uppvaknande beror på en upplevelse på Hemköp häromdagen. Jag strosade runt där i godan ro för att fördriva tiden, som jag så ofta gör på mataffärer, när jag oplanerat passerade färdigmatshyllan, då menar jag inte den med Dafgårds djupfrysta färdigrätter utan den där affären själv ordnat diverse måltider i portionsförpackningar och säljer till stressade lunchjägare. Jag brukar inte ägna så mycket tid åt dem men där mitt i hyllan fick jag se en svart frigolitförpackning, den typ man köper köttfärs i, där med en oformlig grå-vit-gul massa under plasten. Oj, vad är det det där? tänkte jag. och hoppades på att det var någon ny spännande ost som någon vilsen kund lagt fel. Men när jag närmade mig det okända såg jag att det hade en likadan etikett som de andra färdigrätterna.

Det skulle enligt min bedömning kunna vara vad som helst mellan makaronipudding, ostkaka och någon för mig okänd utländsk rätt (med hänsyn till mängden utbytesstudenter och invandrare i Ryd) som låg där. Inte ens en närmare titt hjälpte (dock blev intrycket snarare sämre) så jag fick i min okunnighet läsa på etiketten - potatisgratäng! Så nu vet vi, potatisgratäng ser inte alls roligt ut avsvalnad för sig själv i en tråkig plastförpackning, hade den däremot figurerat ihop med en bit kött och lite sallad hade det inte varit en tvekan om jag vetat vad det varit.

Så, dagens lärdom; mat ser inte rolig ut utan sina tillbehör och på alldeles för nära håll. Precis som att det inte ser särskilt aptitretande ut när de kokar 20liter sås i ett storkök, eller som på bilderna nedan där min far förevigat ett par av julens läckerheter. Mat mår bra av en omgivning!

 

Efter konstaterande att jag inte uppdaterat här på ett tag så lovade jag att jag inte skulle skriva ett självömkande inlägg som beklagar livets elände. Så därför ska jag inte skriva om att jag sitter här ensam, vaken mitt i natten och har ångest över att jag inte kan sova - trots tabletterna - utan vi kan alla fokusera på att jag ser en underbar röd-gul-lila soluppgången, lovely! Bli inte förvånade över färgbeskrivningen, på obduktion får man lära sig att endast ett fåtal undantag kan beskrivas med endast en kombination av två färger.

För att förgylla min tillvaro har jag inhandlat en ny bikini, en svart-vit-rosa. Det var visserligen igår, inatt köper jag bara böcker, men det är ju super när man får blanda delar som man vill. Kanske inte den perfekta matchningen men det var det som passade bäst på mig, den får helt enkelt duga tills jag blivit världsdiktator och avskaffat bikinisäsongen.

 

Försäljare i fält är bra roliga, varje gång är det samma sak

"- Hej. vi ger bort alldeles nya telefoner gratis
- Åh vad bra, en hake bara; de brukar aldrig vara gratis
- Nej man tecknar det här generösa abonnemanget och får ringa billigare, vilken operatör ringer du med idag?
[rabbel av siffror om hur bra deras erbjudande är och lite frågor om vad jag har för telefonkostnader]
- Det här kan du väl inte motstå?
- Jo, jag är rätt säker på att det är en förlustaffär för mig
- Hur menar du, du ringer ju gratis dit och dit och dit
- Ja, men typ alla jag har ringer med Telia
- Oj, var kommer du ifrån om det är så?
- Dalarna
- Jaha..."

Jag kan inte hjälpa att jag tycker synd om dem, stackars ungdomar med ett så otacksamt jobb; det måste hoppa på folk på stan, ingen är särskilt intresserad av att lyssna på dem och de får stå ute i alla väder. Igår var det åtminstone varmt och soligt åt dem, men det hjälper inte, jag vill inte bli pålurad någon ny telefon ändå. De enda som lär ha det värre är väl Jehovas vittnen eller något. Borde man ha dåligt samvete för att man inte är mer intresserad av vad de har att säga?