angietankar

Efter konstaterande att jag inte uppdaterat här på ett tag så lovade jag att jag inte skulle skriva ett självömkande inlägg som beklagar livets elände. Så därför ska jag inte skriva om att jag sitter här ensam, vaken mitt i natten och har ångest över att jag inte kan sova - trots tabletterna - utan vi kan alla fokusera på att jag ser en underbar röd-gul-lila soluppgången, lovely! Bli inte förvånade över färgbeskrivningen, på obduktion får man lära sig att endast ett fåtal undantag kan beskrivas med endast en kombination av två färger.

För att förgylla min tillvaro har jag inhandlat en ny bikini, en svart-vit-rosa. Det var visserligen igår, inatt köper jag bara böcker, men det är ju super när man får blanda delar som man vill. Kanske inte den perfekta matchningen men det var det som passade bäst på mig, den får helt enkelt duga tills jag blivit världsdiktator och avskaffat bikinisäsongen.

 

Försäljare i fält är bra roliga, varje gång är det samma sak

"- Hej. vi ger bort alldeles nya telefoner gratis
- Åh vad bra, en hake bara; de brukar aldrig vara gratis
- Nej man tecknar det här generösa abonnemanget och får ringa billigare, vilken operatör ringer du med idag?
[rabbel av siffror om hur bra deras erbjudande är och lite frågor om vad jag har för telefonkostnader]
- Det här kan du väl inte motstå?
- Jo, jag är rätt säker på att det är en förlustaffär för mig
- Hur menar du, du ringer ju gratis dit och dit och dit
- Ja, men typ alla jag har ringer med Telia
- Oj, var kommer du ifrån om det är så?
- Dalarna
- Jaha..."

Jag kan inte hjälpa att jag tycker synd om dem, stackars ungdomar med ett så otacksamt jobb; det måste hoppa på folk på stan, ingen är särskilt intresserad av att lyssna på dem och de får stå ute i alla väder. Igår var det åtminstone varmt och soligt åt dem, men det hjälper inte, jag vill inte bli pålurad någon ny telefon ändå. De enda som lär ha det värre är väl Jehovas vittnen eller något. Borde man ha dåligt samvete för att man inte är mer intresserad av vad de har att säga?