angietankar

Jag har varit ute och sprungit. Min ben höll på att dö. Jag tror egentligen inte konditionen sa ifrån så där jättemycket men löpmusklerna kändes obefintliga. Sex kilometer blev det iallafall, allt är bättre än inget. Nu sitter jag iallafall hemma i soffan och känner mig som deltagarna i diverse hälsoprogram på tv som får sin fysiska ålder mätt och får veta att de är i samma form som en pigg 65-åring ungefär.

Dagens viktigaste fråga handlar om aktiv och passiv dödshjälp. En förlamad kvinna har vädjat till socialstyrelsen i frågan, det kan man läsa om här. Den här frågan har jag diskuterat i skolan massor med gånger och jag vet vad jag anser, i princip, men som med så mycket annat är det lätt att ändra åsikt när det kommer till specifika fall. Men jag anser att det är en väsentlig skillnad mellan att avbryta en livsuppehållande behandling och att aktivt ge en dödande behandling, eller?

Dagens näst viktigaste fråga är vad det är för fel på stavgångare, hundägare och barnvagnsförare? Måste man gå mitt i vägen i bredd och uppta all plats på cykelbanan? Är det någon sorts rättighet jag missat som medföljer de olika tingen?

För en stund skulle iallafall min benmuskler önska sig lite aktiv dödshjälp men nu känns det bättre. Dags för förmiddagste och sukta lite efter den nya datorn som väckt mitt ha-begär. Pinsamt, jag tycker inte om mig själv när jag vill ha onödiga materiella ting, men kanske kanske är det inte försent att önska sig en födelsedagspresent.