angietankar

Under den senaste tiden har jag ganska ofta fått utsätta mig för lyxen att åka buss. Ja, det är en lyx, jag går ut utanför huset, knatar hundra meter ungefär, sätter mig på en bänk med tak över och så kommer det så småningom en snäll man (oftast en man) och plockar upp mig och skjutsar mig åt det håll jag ska. Jag behöver bara hålla reda på vilken sida av vägen jag ska vänta på och var jag ska kliva av, och allt detta till det ynka priset av 15 kronor.

Men mitt myckna bussåkande har också gjort att jag funderat över vissa företeelser kring dessa fordon. Här i stan kör de bussarna på biogas, vilket ju sägs vara bra för miljön och så. Jag har inte grävt något djupare i det för att se över tillverkning och miljöeffekter och så så jag litar helt enkelt på att det är mer miljövänligt. Men de verkar ju gå ganska dåligt på detta bränsle, för trots att Linköping är en platt stad så får bussarna sega sig upp för de backar som ändå finns. Ska det vara så eller har jag bara lyckats hamna på bussar i behov av service varenda gång? Dessutom verkar de gå dåligt, för att inte säga uselt, på tomgång så vid varje korsning får man en gratis omskakning som får en att hoppas att passageraren bredvid inte har anlag för åksjuka.

Jag har ju redan tidigare kommenterat Linköping och kommunens förhållande till snö, för att göra en lång historia kort kan man väl säga att snöröjning inte är deras starka sida. Detta har fått till följd, dels att jag åker buss ibland men också att alla gator är kantade av höga snövallar som gärna sträcker sig ut i halva körfältet. Bussturerna kan därmed delvis liknas vid rodelåkning när bussarna stuttar emot än den ena, än den andra snövallen för att försöka ta sig fram. Ska det vara så?

Till sist det där med chaufförerna, som ju faktiskt oftast är snälla, men som har lite svårt för att svara på frågor. Om de är invandrare och har svårt för språket kan jag ju förstå detta, men en svensk man ska väl kunna svara ja eller nej på om bussen går till Vidingsjö? Jag fick ett gatnamn till svar, sade "ursäkta?" fick samma namn till svar och påpekade att det inte sa mig ett dugg eftersom jag inte visste var gatan låg. Mannen ryckte bara på axlarna och log och jag fick vackert sätta mig på bussen och hoppas på att den gick åt rätt håll. Till historian hör ju att den dessutom var felskyltad, annars hade jag väl aldrig frågat från början. Jag frågar igen; Ska det vara så?