angietankar

Jag vaknade med andan i halsen vid halv tre inatt, anledningen var en mardröm.

Jag var ute och sprang ett 10km-lopp och hade precis pressat mig upp för sista backen. På krönet tittade jag på klockan och såg att jag var på väg mot nytt personbästa samtidigt som jag passerade min värsta konkurrent. Bara en nedförsbacke kvar och sen ut på ett gärde till målet. Backen började med att jag rundade en vit liten golf för tydligen var inte trafiken avstängd längs banan. Halvvägs ner i backen när jag springer på full fart för att inte bromsa mig själv, så som Anders Szalkai visade på marathon.se, så kliver det ut en man med rund mage som bestämt sig för att korsa vägen. Han får syn på mig och skyndar sig men vi trasslar ändå in benen i varandra vilket resulterar att jag ramlar och hela mitt högerben förvandlas till ett sår. Medan jag ligger där och blöder så börjar han av okänd anledning skälla på mig för att jag inte sett mig för. Det konstiga är att benet inte gör ont utan det enda jag kan tänka på är att jag inte längre kan vinna loppet. 

Jag har redan sönderanalyserat alla komponenter i drömmen men dem är det antagligen ingen som är intresserad av så jag behåller det hela för mig själv så länge. Men sällan har en mardröm framkallat så mycket panik som denna, det var i klass med den återkommande dröm jag hade som barn, när familjens katt förvandlades till ett monster som blev fler och fler och jagade mig uppför trappen, läskigt!