angietankar

Nu är eländet här igen, klockan är snart 02:00 och jag kan inte sova. Somnade vid halv elva efter att ha legat och rabblat antibiotika för min stackars sängkamrat som till slut fick be mig vara tyst. Sedan vaknade jag igen för en timme sen och nu sitter jag här, får inte en blund i ögonen. Detta hänger starkt ihop med att det är ungefär 36 timmar tills jag ska sitta i en aula och svettas över en sex timmar lång tenta. Hur ska man kunna plugga under dessa förutsättningar? Eller snarare, hur ska man kunna leva under dessa betingelser? Ingenting fungerar ju normalt. Jag somnar väl igen framåt halv fem, och är sen tröttast i stan när älsklingen ska upp vid sex, masar mig upp och kämpar sen, troligen förgäves, för att hålla mig vaken fram till lunch. Hur ska man kunna lära sig något då?!

PC Jersild skrev: "Vad hände egentligen med folk som utbildade sig till läkare? Var studiemiljön socialt destruktiv - eller led de nästan alla av någon mystisk förgiftning och hjärnuppmjukning?" Hjärnuppmjukning är nog precis vad det är, möjligen bovin spongiform encefalopati. Plötsligt säger den termen mig något mer än "galna ko-sjukan", stackars djur. Citatet är ur Babels hus, boken som beskriver vilken dåraktig värld jag håller på att kämpa mig in i, ibland kan man ju inte låta bli att fundera på om det hela inte bara är ren galenskap.

Nej nu vill jag bara att det hela ska vara över så jag får åka till kungliga huvudstaden och roa mig, gå på födelsedagsmiddag och sen fara hem för umgänge och eventuell skidåkning. Förresten är jag grymt avundsjuk på alla vackra, vältränade, duktiga människor som tränar en herrans massa timmar i veckan. Sån vill jag också bli, i något liv.