Tiden går...
Så var det januari igen, åter ett år har passerat och ett nytt är här. Jag undrar fortfarande, borde det inte kännas mer att det varit jul och nyår? Det känns liksom inte riktigt som det brukar. Alla som är äldre säger alltid att tiden går så fort och att saker inte är som de var förr. Jag har aldrig riktigt tagit dem på allvar utan tänkt att det är självklart att saker måste förändras och att man måste acceptera det och att ett år är ju ett år oavsett. Men det verkar som även jag ramlat ner i det träsket nu, innebär det att man börjar bli gammal?
Lite vemodigt känns det att sitta i ett grått Linköping så här på nyårsdagen och behöva försöka koncentrera sig på att plugga när det är det absolut sista man har lust att göra. Men sånt är livet och jag beklagar att det här blir ännu ett negativt inlägg i beklagandets tecken, kanske är det det sista och 2009 blir ett gladare bloggår. Jag hoppas iallafall på att det ska bli mer bloggande.
Gårdagens största fråga handlade konstigt nog inte om eventuella nyårslöften utan om huruvida 2009 är ett primtal eller inte. Någon som vet?
Nyårsdagen brukar för många vara förknippad med att man inte mår så bra så också för mig i år, dock har det nog väldigt lite med champagne och en trött kropp att göra, nej det sitter mer i huvudet. Man skulle nog kunna säga att jag inviger 2009 med att bli överlägsen vinnare i VM i dåligt självförtroende och det värsta är ju nästan att jag är medveten om det själv. Men det spelar ingen roll, jag kan inte låta bli att gråta eller att känna mig som den sämsta människan i världshistorien. Varför kan inte jag bara få känna att jag är bra på något? Kanske var det inte så bra att umgås med massa lyckosamma människor igår även om det var en mycket trevlig middag. OS-ryttare, duktiga orienterare, doktorander, ingenjörer, folk som ska flytta utomlands och så lilla jag... ja ni förstår.
Bah!, Aldrig får man ta det lugnt. Jag startade Windows media player och eftersom jag inte visste vad jag ville lyssna på så valde jag att spela upp "all musik" med tanken att det kanske dyker upp något trevligt jag inte hört på länge. Vad tror ni jag får höra? En inspelning med hjärtljud med diverse olika blåsljud och andra fel!
Trots allt: God fortsättning!
Lite vemodigt känns det att sitta i ett grått Linköping så här på nyårsdagen och behöva försöka koncentrera sig på att plugga när det är det absolut sista man har lust att göra. Men sånt är livet och jag beklagar att det här blir ännu ett negativt inlägg i beklagandets tecken, kanske är det det sista och 2009 blir ett gladare bloggår. Jag hoppas iallafall på att det ska bli mer bloggande.
Gårdagens största fråga handlade konstigt nog inte om eventuella nyårslöften utan om huruvida 2009 är ett primtal eller inte. Någon som vet?
Nyårsdagen brukar för många vara förknippad med att man inte mår så bra så också för mig i år, dock har det nog väldigt lite med champagne och en trött kropp att göra, nej det sitter mer i huvudet. Man skulle nog kunna säga att jag inviger 2009 med att bli överlägsen vinnare i VM i dåligt självförtroende och det värsta är ju nästan att jag är medveten om det själv. Men det spelar ingen roll, jag kan inte låta bli att gråta eller att känna mig som den sämsta människan i världshistorien. Varför kan inte jag bara få känna att jag är bra på något? Kanske var det inte så bra att umgås med massa lyckosamma människor igår även om det var en mycket trevlig middag. OS-ryttare, duktiga orienterare, doktorander, ingenjörer, folk som ska flytta utomlands och så lilla jag... ja ni förstår.
Bah!, Aldrig får man ta det lugnt. Jag startade Windows media player och eftersom jag inte visste vad jag ville lyssna på så valde jag att spela upp "all musik" med tanken att det kanske dyker upp något trevligt jag inte hört på länge. Vad tror ni jag får höra? En inspelning med hjärtljud med diverse olika blåsljud och andra fel!
Trots allt: God fortsättning!
Kommentarer
Trackback
