angietankar

Nu ska jag ta fram mina fördomar och elakheter igen, ni får ha överseende med det. Men man kan fråga sig om man kanske blir lite miljöskadad av att jobba på psykatrimottagningen. Tre lustiga figurer traskade in där en morgon förut när jag passerade. En man med läkarrocken utstickandes under jackan och en ihoptejpad portfölj i handen, en person av okänt kön med raggsockor och sandaler på sig, trots snön, och en liten kort figur med spretigt hår och gröna landstingskläder som kom skuttandes bredvid. De fick det iallafall att ryck lite extra  i mungipan på mig.

Jag gör det igen! äter havregryn ur påsen alltså. Dock ska ni (läs: Mathias) inte klaga över det, de är nämligen både mättande och ganska goda att tugga på till skillnad från mycket annat, mjöl till exempel som inte alls går att tugga på och inte smakar särskilt gott heller. Det enda negativa jag kan komma på är att man blir lite torr i munnen, men vatten har vi gott om i det här landet.

Jag sitter och tänker på mellanstadiet, tiden då spice girls var häftiga och den optimala sysselsättning vara att gå hem till nån tjej i klassen välja ut en poplåt med lagom klatschig refräng och sen hitta på en mer eller mindre passande dans till den. På sånt humör är jag idag, jätteglad och vill dansa och spela gladmusik utan poäng hela dagen. När kommer ni hit och gör mig sällskap?

Veckand vackraste, eller om det var förra veckans: 

ur Amanda Svenssons "Hey Dolly"