Nu känns det bättre

Det är fjortisfest i Vidingsjöskogen. Visserligen har jag också varit tonåring, men brukar man inte ha slutat med utomhusfester så här års? Någon måste väl ha FF hemma eller känna någon med egen lägenhet? Jag säger bara burr, kallt! Jag slapp undan de flesta av festdeltagarna men jag hörde dem gorma i skogen vid spåret och på vägen hem möttes jag av upprörda föräldrar som kom farande in på parkeringen, jag misstänker att festen inte blev så långvarig efter att jag trampat därifrån.

Jag vet inte om någon hann läsa det förra inlägget, förutom mina underbara föräldrar då som genast ringde och frågade hur det var fatt. Men som jag sa, det är nog bara en sån dag. Nu efter en kvällspromenad med lite fotograferande med nya kameran och en joggingtur så känns livet ett par hekto lättare.

   
Såna här fina bilder kan man göra med min kamera och så mörkt var det på vägen hem. Jag är helt övertygad om att det finns vildvittror där jag bor, förstår inte vad annat som skulle kunna skria så en i en mörk skogsdunge, bäst att hålla sig därifrån.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0