angietankar

Hösten är helt klart underskattad.

Visst att vi går mot mörkare tider, men mitt i mörkret finns ju julen när man får träffa sina nära och kära. 
Visst att det blåser så man håller på att ramla av cykeln och regnet smyger sig in innanför de tätaste kläder, men då uppskattar man dagarna när solen skiner så mycket mer. 
Allt detta prat om en grå höst, var kommer det ifrån, det är ju massor med färger överallt, som om världen klämmer ur sig allt liv den har för att få vila en stund sen.
Visst att det är mycket att göra, men det är det på våren också och då måste man dessutom plantera blommor, jobba på solbrännan och träna sig i form till strandsäsongen.
Ingen årstid passar så bra för att kura ihop sig i soffan med en stor kopp te till en bra film eller bok, eller?
Varför minns man bara de sista regniga dagarna i november när det finns så mycket bra också?

Dessutom tycker jag om att livet lugnar ner sig lite, alla har inte lika bråttom att hinna med än det ena, än det andra utan har mer tid för varann, och visst är det ganska mysigt att sitta på ett café och prata strunt medan man ser hur det mörknar utanför? Någon som vill följa med?


"Vi kan väl ses igen, jag gillar Stångån på hösten när vardagslunken lagt sig över torgen, då kan man andas igen och ägna timmar åt att bejaka glädjen eller begrunda sorgen. Man får välja själv och ta saker som de är, är det jobbigt att tiden går och man blir äldre, eller kul att vara med?"