Morgon, utmaningar och radio
Är det inte underbart att vakna av sig själv i gryningen och höra fåglarna kvittra så säg? Det gör att man bara längtar till den sommar som komma skall. Men innan vi är där är det massa saker som ska klaras av, utmaningar av varierande grad. Bland dem finns självklart Göteborgsvarvet, tentan och ett besvärligt födelsedagspresentsköp (oj vilket bra hänga gubbe-ord), men även såna triviala saker som att lära sig förstå något av kluddet på ett EKG och att ta sig till skolan i tid.
Jag har återupptäckt radion och vill starkt rekommendera denna låtande lilla manick till alla. Plötsligen kan man göra en massa saker samtidigt som man slötittar, eller ja slölyssnar då, på vad som händer i världen eller bara låter hjärnan sysselsätta sig med skvalmusiken så man slipper tänka. Nu skulle man ju kunna säga att detta är kopplat till att jag parkerat min tv i förrådet mellan cyklar, flyttkartonger och gamla jackor med bläckfläckar på, men det tiger vi om, okej?
Jag bara undrar när man slutade lyssna på radion mer än som bakgrundsljud på jobbet, en gång i tiden måste det ju ha varit samlingspunkten i hemmet. Det finns en massa radiokanaler att välja på dessutom, förutom det sedvanliga P3, till exempel lokalradion och de av min generation bortglömda P1 och P2 (det ska det bli ändring på). Trots detta saknar jag självklart lokalradion hemifrån byn, vad den nu heter nuförtiden, mer "hemma" än så blir det aldrig. Så nu uppmanar jag alla att lyssna på radion medan jag försöker förstå hur man sparar kanaler på stereon, alla som läser det här har ju iallafall tillgång till en dator och Internet med en oändlig mängd radiokanaler. Länge leve radion!
Rädsla och havregrynsgröt
Jag lider av en extrem rädsla, den dyker upp emellanåt när man är ute och går, ibland helt oväntat kan det tyckas. Det är så att jag upptäckt att jag är jätterädd för att tappa ner mina nycklar i en dagvattenbrun när jag passerar, så rädd att jag kniper om nyckelknippan så att knogarna vitnar. Tänk bara vilken katastrof om man skulle göra det, vad är man utan sina nycklar?
Man ska inte tro att det bara är när jag har nycklarna i handen heller, de skulle, enligt min förvirrade lilla hjärna, lika gärna kunna ramla ur fickan eller få liv och hoppa upp ur min stängda väska. Jag tänker så mycket på det att jag måste kolla flera gånger att jag verkligen har dem kvar när jag passerat dessa ondskefulla platser... är jag inte underlig så säg.
Dagens stora mysterium gäller havregrynsgröt. I hela mitt liv har jag fått höra, och många mer med mig är jag säker på, att gröt är bra frukost, att man står sig länge på det och att man slipper bli hungrig innan lunch. Idag är det bevisat att detta inte gäller, åtminstone inte för mig och min mage, jag har sällan varit så hungrig som idag kan jag säga, det verkar inte finnas någon gräns för hur mycket mat jag kan sätta i mig. Kan det vara så att min mage håller på att förvandlas till ett svart hål som snart kommer sluka mig och jag försvinner utom synhåll?
Våren är snart här med träning, fåglar och regn(?) så det är dags att försöka göra cykelbanorna lite osäkra igen.
Morgonstress
Aaaaaaaahh livet springer ifrån mig tror jag. Hur ska man hinna vara närvarande i allt som händer när någon har vridit upp tiden i ljusets hastighet?
När man halv åtta en morgon promenerar till skolan i solsken och till ljudet av fågelkvitter kan man lätt ledas in i villfarelsen att våren är här, men man ska inte låta sig luras. Idag är det tråkiga höstliknande vädret här igen. Om det ligger till så att vi måste ha en vinter innan det kan bli vår tror jag det blir en lång väntan på att Bosses öppnar i år. Det är först då man vet att det verkligen är vår.
Jag har ett problem, dygnet har för få timmar för allt jag vill göra, var ansöker man om fler?
Trodde jag hade massa knasiga funderingar att skriva ner, men just nu känns det som att jag har vacuum i huvudet, och det är kanske är tur det iallafall så man åtminstone har någonting där :D
Nåja, får återkomma när minnet vaknat till liv eller när det enda säkra vårtecknet har anlänt.
Tjipp!
