angietankar

Det är konstigt det här med universitetsstudier, sen jag började plugga har jag fått en helt annan uppfattning om vad som är roligt och tråkigt. Man skulle lätt kunna säga att det beror på att jag haft förutfattade meningar som inte visat sig stämma om det inte vore för att det verkar vara genomgående för alla plan i livet.

Jag har alltid avskytt praktiska moment i skolan så som laborationer och gruppuppgifter, har föredragit att sitta lutad över en bok för mig själv och försöka förstå teoretiskt hur saker hänger ihop. Undantaget har varit kemilabbarna på gymnasiet som min labbgrupp ändå oftast misslyckades med. Annat är det nu, våra labbar är det roligaste vi har. Lyckan är gjord när man får springa runt i landstingets kläder och klämma, känna, lyssna och titta på patienterna och försöka lura ut vad som är fel, även om det inte alltid går så bra.

På det privata planet tycker jag plötsligt om att springa, något jag skytt som pesten och bara tvingat mig till under försäsongen som fotbollsspelare. Men löpningen har jag ordat nog om förut.

Dagens mest ögonbrynshöjande tanke är att saker som alla(?) människor verkligen gillar blir förstörda när man läser på min utbildning. Både glädjen av att våren vaknar till liv, med värme, blommor och fågelkvitter, och mysigheten av att julen närmar sig har förbytts mot en molande värkande ångest. Allt för att någon bestämt sig för att varje termin ska avslutas med en mastodonttenta som man inte kan göra annat än må dåligt över. Detta är precis vad som händer nu, tentaångesten kommer smygande samtidigt somjag egentligen har tillräckligt med andra saker att oroa mig för.