angietankar

Lyssnade på radion i morse, jag har ju som bekant kastat ut tv:n och hörde till min fasa att man beslutat att tillverka en "fru Gårman-skylt" som alternativ till herr Gårman som står vid iallafall de flesta övergångsställen. Först trodde jag det var ännu ett dåligt aprilskämt men insåg snart att det är sista april och inte den första. Har inte jämställdhetskampen gått lite för långt nu alternativt tagit sig uttryck i fel frågor. Eller är det så att det här innebär att vid vissa övergångsställen får bara män gå över och vid andra kvinnor och måste vi då inte ha skyltar med barnvagnar, hundar och pensionärer med rullatorer också? Och vid vilka övergångsställen ska vilken skylt sitta?

Nu vet jag visserligen varifrån den här idén kommer, och jag kanske anklagar fel grupp, men rent generellt börjar jag verkligen tröttna på feministerna. För det första finns det ingen anledning att kvinnor ska få det "bättre" än män nu, oavsett hur mycket vi varit förtryckta genom historien och för det andra kan man ju fundera på om de inte lägger ner energin på helt fel saker som t.ex. vägmärken, yrkestitelsfrågor och föräldradagsfördelning. Att alla ska ha samma förutsättningar och lika lön för lika arbete är för mig en självklarhet och det skulle vara lätt ordnat om man bara såg folk som individer istället för män respektive kvinnor. Vad vinner man på att ändra och lagstadga om saker som bara inkräktar på familjers valfrihet och krånglar till det för folk. Jag menar, finns det någon nånsin som känt sig kränkt av att det är en man på skylten där man ska gå över vägen? Och hur är det då med "varning för barn"-skyltarna, är det inte flickor på dem? Ska de anpassas efter om det bor killar eller tjejer i området? Hela grejen blir lite skrattretande när man tänker på det.

Det är konstigt det här med universitetsstudier, sen jag började plugga har jag fått en helt annan uppfattning om vad som är roligt och tråkigt. Man skulle lätt kunna säga att det beror på att jag haft förutfattade meningar som inte visat sig stämma om det inte vore för att det verkar vara genomgående för alla plan i livet.

Jag har alltid avskytt praktiska moment i skolan så som laborationer och gruppuppgifter, har föredragit att sitta lutad över en bok för mig själv och försöka förstå teoretiskt hur saker hänger ihop. Undantaget har varit kemilabbarna på gymnasiet som min labbgrupp ändå oftast misslyckades med. Annat är det nu, våra labbar är det roligaste vi har. Lyckan är gjord när man får springa runt i landstingets kläder och klämma, känna, lyssna och titta på patienterna och försöka lura ut vad som är fel, även om det inte alltid går så bra.

På det privata planet tycker jag plötsligt om att springa, något jag skytt som pesten och bara tvingat mig till under försäsongen som fotbollsspelare. Men löpningen har jag ordat nog om förut.

Dagens mest ögonbrynshöjande tanke är att saker som alla(?) människor verkligen gillar blir förstörda när man läser på min utbildning. Både glädjen av att våren vaknar till liv, med värme, blommor och fågelkvitter, och mysigheten av att julen närmar sig har förbytts mot en molande värkande ångest. Allt för att någon bestämt sig för att varje termin ska avslutas med en mastodonttenta som man inte kan göra annat än må dåligt över. Detta är precis vad som händer nu, tentaångesten kommer smygande samtidigt somjag egentligen har tillräckligt med andra saker att oroa mig för.

Just som deppigheten över att snön infann sig efter påskhelgen höll på att bli som värst kom solen tillbaka och med den också en skaplig värme. Men få saker glädjer en så mycket som det jag uppmärksammade igår på väg till massagekursen, nämligen att Bosses har öppnat. Gripen av en nästan överväldigande lust att kasta iväg alla saker jag bar på, och tro mig igår var det mycket, och skutta runt och brista ut i vårsång så ställde jag mig i den låååånga kön för att köpa det sista som fanns kvar av valnötsglassen. Få saker är så goda som vårens första glass och kanske är det därför jag är på ett sånt strålande humör idag.

Massagekurs förresten, snart är den slut, vem ska då ge mig massage i flera timmar varje dag?

Hur kommer det sig att alla är på så olika humör beroende på vädret? Varför är alla glada när det är sol och deppigare när det regnar? Vore det inte mer funktionellt om det var tvärtom eller är det så att vädret beror på hur folk känner sig? Neeeej, nu hittar jag på igen - man får inte bara hitta på! Men idag är iallafall jag glad, trots att jag har en spindel i badrummet, huga.