Ketchupflaskor, tallkottar och benbrottsundvikande
Tillvaron är som en ketchupflaska, först händer ingenting under ett långt tag sen plötsligt händer allt på en gång. Fick veta igår att Sofia kommer hem till Ludvikafesten. Det ska bli så roligt att träffa henne igen, är ett år sen senast, man kan sakna någon för mindre. Dagen som igår först kändes olidligt lång och tråkig blev till sist händelserik coh fylld till bredden med trevligheter och goda vänner.
Konstaterade igår återigen att tallarna i Ryskogen inte tycker om mig, de kastar kottar efter mig så fort jag kommer dit. Igår lämnade de en öm fläck kvar på min vänstra axel, Vad har jag gjort för att frötjäna ett sådant bemötande?
Idag har jag sagt hejdå till någon som jag inte kommer få träffa på hela sommaren och även om två månader känns som en evighet så vet jag att det kommer att gå bra. Förhoppningsvis flyger tiden iväg, eller vänta vill jag verkligen det? Nåja på något vis ordnar det sig, det finns mat att äta och luft att andas hemma i Dalarna också och värre saker har ju hänt i denna värld.
Det börjar ju dra ihop sig till hemfärd, idag har jag påbörjat packande och städande. Men hur ska man kunna förutsäga vad man kommer att behöva under två månader? Jag kan ju bli mer eller mindre förstörd bara av att behöva välja tröja på morgonen. Jag får ta tag i det på allvar imorgon men det troligaste resultatet är att jag kommer ha massor att släpa på som sedan aldrig kommer lämna sin trygga tillvaro i väskan.
Och för alla er som undrar, och eftersom frågan alltid kommer upp, så är det skönt att ligga på golvet. Eftersom man dessutom placerar sin tyngdpunkt så lågt som möjligt och inom en så stor stödyta man kan åstadkomma så minimierar man risken för att ramla och slå sig och därmed också bryta benet. Att göra illa mig är något jag annars är ganska duktig på. Till exempel så hittade jag i morse ett skärsår på fingret med okänd orsak. Det skulle kunna vara så att det är någon som bryter sig in här om nätterna och tänker karva in små meddelanden i huden på mig, men får skynda sig iväg för att jag nästan vaknar och därför aldrig hinner skriva klart, men det är troligare att det bara är jag som är lite fumlig med kniven.
Tentan har kommit ut på nätet, med några svar iallafall så nu kan det kansek vara hög tid att börja vara nervös för när resultatet ska komma.
Har lyssnat på Per Gessles nya skiva om och om igen (nej just det, det är en helt annan låt). Det är verkligen något speciellt med en pojke med gitarr. Apropå det så verkar jag bli alltmer omgiven av förälskade par vilket i sig är trevligt men det är ju inte helt utan att man blir lite avundsjuk. Tänk att bara få gå runt och vara fånigt lycklig utan att ha något som kan avslöja att de rosa molnen egentligen inte går att gå på utan att de är vatten som alla andra. Men jag önskar er all lycka.
Och nu ringde Jenny och förgyllde min kväll ytterligare. Men vad jag blir arg på människor som säger en sak till mig och en helt annan till andra och som dessutom beskyller mig för något jag inte gjort en tillstymmelse till antydan till.
Jag funderar allvarligt på att göra lumpen. Tänk vad skönt att inte ha en massa grejer man måste tänka på, att få lite disciplin, träna hela dagarna och ha det allmänt slitigt och hemskt. Det låter som rena drömmtillvaron på sitt sätt.
Tillbaka till Per, den här texten känns lite passande.
Du kan väl tala om när du är här igen
du kan väl när du är tillbaks igen
för om du vill så kan vi träffas här igen, vi två
För fast det regnar så är himlen märkligt blå
ja, fast det öser ner är himlen galet blå
och alla tankar bankar bara på om dig ändå
fru nordin, får jag följa med
fru nordin, kan jag gå bredvid
fru nordin, åh släpp ner ditt långa hår
du kan väl tala om när du är här i stan
du kan väl nämna nä rdu är tillbaks i stan
för om du vill så kan vi träffas varje natt och dag
en sommardans fast det för längesen blev höst
och mitt i mitten av en dröm hör jag din röst
när du försvinner finns det inget, ingeting till tröst
fru nordin, får jag följa med
fru nordin, kan jag gå bredvid
fru nordin, åh släpp ner ditt långa hår
som medicin mot alla gamla sår
vitamin, så att pulsen slår
fru nordin, kom och släpp ner ditt långa hår
Konstaterade igår återigen att tallarna i Ryskogen inte tycker om mig, de kastar kottar efter mig så fort jag kommer dit. Igår lämnade de en öm fläck kvar på min vänstra axel, Vad har jag gjort för att frötjäna ett sådant bemötande?
Idag har jag sagt hejdå till någon som jag inte kommer få träffa på hela sommaren och även om två månader känns som en evighet så vet jag att det kommer att gå bra. Förhoppningsvis flyger tiden iväg, eller vänta vill jag verkligen det? Nåja på något vis ordnar det sig, det finns mat att äta och luft att andas hemma i Dalarna också och värre saker har ju hänt i denna värld.
Det börjar ju dra ihop sig till hemfärd, idag har jag påbörjat packande och städande. Men hur ska man kunna förutsäga vad man kommer att behöva under två månader? Jag kan ju bli mer eller mindre förstörd bara av att behöva välja tröja på morgonen. Jag får ta tag i det på allvar imorgon men det troligaste resultatet är att jag kommer ha massor att släpa på som sedan aldrig kommer lämna sin trygga tillvaro i väskan.
Och för alla er som undrar, och eftersom frågan alltid kommer upp, så är det skönt att ligga på golvet. Eftersom man dessutom placerar sin tyngdpunkt så lågt som möjligt och inom en så stor stödyta man kan åstadkomma så minimierar man risken för att ramla och slå sig och därmed också bryta benet. Att göra illa mig är något jag annars är ganska duktig på. Till exempel så hittade jag i morse ett skärsår på fingret med okänd orsak. Det skulle kunna vara så att det är någon som bryter sig in här om nätterna och tänker karva in små meddelanden i huden på mig, men får skynda sig iväg för att jag nästan vaknar och därför aldrig hinner skriva klart, men det är troligare att det bara är jag som är lite fumlig med kniven.
Tentan har kommit ut på nätet, med några svar iallafall så nu kan det kansek vara hög tid att börja vara nervös för när resultatet ska komma.
Har lyssnat på Per Gessles nya skiva om och om igen (nej just det, det är en helt annan låt). Det är verkligen något speciellt med en pojke med gitarr. Apropå det så verkar jag bli alltmer omgiven av förälskade par vilket i sig är trevligt men det är ju inte helt utan att man blir lite avundsjuk. Tänk att bara få gå runt och vara fånigt lycklig utan att ha något som kan avslöja att de rosa molnen egentligen inte går att gå på utan att de är vatten som alla andra. Men jag önskar er all lycka.
Och nu ringde Jenny och förgyllde min kväll ytterligare. Men vad jag blir arg på människor som säger en sak till mig och en helt annan till andra och som dessutom beskyller mig för något jag inte gjort en tillstymmelse till antydan till.
Jag funderar allvarligt på att göra lumpen. Tänk vad skönt att inte ha en massa grejer man måste tänka på, att få lite disciplin, träna hela dagarna och ha det allmänt slitigt och hemskt. Det låter som rena drömmtillvaron på sitt sätt.
Tillbaka till Per, den här texten känns lite passande.
Du kan väl tala om när du är här igen
du kan väl när du är tillbaks igen
för om du vill så kan vi träffas här igen, vi två
För fast det regnar så är himlen märkligt blå
ja, fast det öser ner är himlen galet blå
och alla tankar bankar bara på om dig ändå
fru nordin, får jag följa med
fru nordin, kan jag gå bredvid
fru nordin, åh släpp ner ditt långa hår
du kan väl tala om när du är här i stan
du kan väl nämna nä rdu är tillbaks i stan
för om du vill så kan vi träffas varje natt och dag
en sommardans fast det för längesen blev höst
och mitt i mitten av en dröm hör jag din röst
när du försvinner finns det inget, ingeting till tröst
fru nordin, får jag följa med
fru nordin, kan jag gå bredvid
fru nordin, åh släpp ner ditt långa hår
som medicin mot alla gamla sår
vitamin, så att pulsen slår
fru nordin, kom och släpp ner ditt långa hår
Kommentarer
Trackback
