25-årsfest, barndomshem och trivsel
Nu är det söndagkväll och man ligger hemma i sitt gamla flickrum igen, dock är det inte mycket som är sig likt förutom tapeterna och några få prylar som jag lämnat kvar. Tankarna på pluggande, föreläsningar och tentor känns väldigt avlägsna, det är lustigt hur fort man anpassar sig till saker och imorgon är det redan dags att börja jobba. Det ska bli skönt att få göra något annat och jag vet att jag kommer må så bra av att känna att jag verkligen gör nytta, även om det kan vara lite långtråkiga sysslor.
Jag vaknade igår efter första natten på hemmaplan och märkte direkt att allt är som förut, ingenting har förändrats. När jag traskade ner i köket vid 07:10 glad i hågen för att ta mig en morgonpromenad insåg jag snabbt att den skulle bli utbytt mot prylbärande och saksorterande för mina kära föräldrar var redan i full fart med städningen inför det stundande midsommarfirandet. Sen kom grannen och knackade på dörren och ville ha hjälp med något och frågade om vi ville ha en kopp kaffe, det är något charmigt med att sitta hemma hos någon annan redan för klockan nio på morgonen och spontant fika och prata strunt, det känns som att det bara är i en by på landet som det händer.
Senare samma morgon avslöjade far min att vi minsann inte bara ska måla huset i sommar utan också ska lägga om taket, så min sommar verkar bli fulltecknad med saker att göra. Det är lustigt, dock, att jag faktiskt ser fram emot att få arbeta lite fysiskt, kanske lära mig något användbart och bara få använda kroppen utan att tänka så mycket. Det i kombination med träningen, som jag faktiskt kommit igång med nu och ska försöka hålla i, kan göra att man kanske kan trivas med sin spegelfigur framåt hösten. Och vad går väl upp mot att få gå och ta en dusch, sätta sig och äta en bit grillat efter en lång dags slit mitt i solen.
Igår var vi och firade min älskling som snart fyller 25, det var riktigt roligt, om än kallt att bara ha kort klänning på sig men som man bäddar får man ligga och jag fick dela en dubbelsäng med två pojkar, det är inte fy skam. på eftermiddagen ringde regeringen (läs: päronen) och frågade var jag höll hus och när jag tänkte anlända till det gula huset på landet vilket fick mig att känna mig som barn igen. Det är lustigt att man så fort faller in i den roll man alltid spelat, oavsett om man vill eller inte. Så fort jag ser folk från högstadiet eller gymnasiet så tror jag, med några få undantag, att de egentligen inte vill veta av mig utan bara tänker och viskar till varandra om hur konstig jag är. Men så är det egentligen inte, hoppas jag, jag bara känner mig så malplacerad.
Nu har jag förresten oväntat nog träffat den mystiske mannen som alla plötsligt pratar om.
Nu är det dags att sova, klockan ringer 06:00 imorgon bitti, i god tid för att äta frukost, se nyheterna och trampa till jobbet till klockan sju. Idag lyssnar jag på Michael Hedges gitarrklinkande så det blir inga låttexter, skönt va? Godnatt!
Jag vaknade igår efter första natten på hemmaplan och märkte direkt att allt är som förut, ingenting har förändrats. När jag traskade ner i köket vid 07:10 glad i hågen för att ta mig en morgonpromenad insåg jag snabbt att den skulle bli utbytt mot prylbärande och saksorterande för mina kära föräldrar var redan i full fart med städningen inför det stundande midsommarfirandet. Sen kom grannen och knackade på dörren och ville ha hjälp med något och frågade om vi ville ha en kopp kaffe, det är något charmigt med att sitta hemma hos någon annan redan för klockan nio på morgonen och spontant fika och prata strunt, det känns som att det bara är i en by på landet som det händer.
Senare samma morgon avslöjade far min att vi minsann inte bara ska måla huset i sommar utan också ska lägga om taket, så min sommar verkar bli fulltecknad med saker att göra. Det är lustigt, dock, att jag faktiskt ser fram emot att få arbeta lite fysiskt, kanske lära mig något användbart och bara få använda kroppen utan att tänka så mycket. Det i kombination med träningen, som jag faktiskt kommit igång med nu och ska försöka hålla i, kan göra att man kanske kan trivas med sin spegelfigur framåt hösten. Och vad går väl upp mot att få gå och ta en dusch, sätta sig och äta en bit grillat efter en lång dags slit mitt i solen.
Igår var vi och firade min älskling som snart fyller 25, det var riktigt roligt, om än kallt att bara ha kort klänning på sig men som man bäddar får man ligga och jag fick dela en dubbelsäng med två pojkar, det är inte fy skam. på eftermiddagen ringde regeringen (läs: päronen) och frågade var jag höll hus och när jag tänkte anlända till det gula huset på landet vilket fick mig att känna mig som barn igen. Det är lustigt att man så fort faller in i den roll man alltid spelat, oavsett om man vill eller inte. Så fort jag ser folk från högstadiet eller gymnasiet så tror jag, med några få undantag, att de egentligen inte vill veta av mig utan bara tänker och viskar till varandra om hur konstig jag är. Men så är det egentligen inte, hoppas jag, jag bara känner mig så malplacerad.
Nu har jag förresten oväntat nog träffat den mystiske mannen som alla plötsligt pratar om.
Nu är det dags att sova, klockan ringer 06:00 imorgon bitti, i god tid för att äta frukost, se nyheterna och trampa till jobbet till klockan sju. Idag lyssnar jag på Michael Hedges gitarrklinkande så det blir inga låttexter, skönt va? Godnatt!
Kommentarer
Trackback
