angietankar

Jag har varit lite slö med bloggandet, inte riktigt haft motivation till att skriva något men nu känner jag att det är dags att göra en liten uppdatering, så nu blir det ingen mer semester för mina läsare.

Idag har jag jobbat första dagen på jobbet och jag har redan tröttnat. Jag måste nog börja bära med mig en bok till jobbet om det ska vara så där lugnt, idag har vi verkligen inte haft mycket att göra alls. Tog upp pensionärerna och gav dem mat, vilket alltid går lika smidigt, sen for de flesta iväg på bingo och vi var tre personal som skulle städa två rum och tvätta lite. Allt gick FÖR smidigt så den största utmaningen var att hålla sig vaken. Men, peppar peppar ta i trä, det kan ju bli värre.

Jag har återigen konstaterat att jag inte vill bo hemma nästa sommar så då får alla komma och hälsa på mig istället, var jag än är.

Tentapluggandet börjar ta fart, allt känns inte så avlägset och som sådan grekiska som jag trodde att det skulle göra, det gäller bara att hitta den rätta motivationen. Men det bode inte vara något större problem nu om det ska fortsätta vara dåligt väder, då kan man jobba, plugga, träna och sova, lite åska på det hela också så kan man inte ens låta datorn störa koncentrationen. Bara sex veckor kvar till tentan nu, snart börjar nedräkningen.

I helgen som var gick årets Ludvikafest av stapeln, detta årliga jippo som livar upp staden så man nästan tror man hamnat någon annanstans för en stund. Jätteroligt har jag haft i dagarna tre så jag antar att jag förtjänade att känna mig lite sliten igår. Det är nog ingen större idé att försöka beskriva spektaklet i närmre detaljer eftersom stadsfester ska upplevas men några kommentarer måste jag plita ned. Ni som inte var där missade något, det kan jag lova.
Helgen var full (i dubbel bemärkelse) av artister, tivoli, öltält , ordningvakter och massa gamla vänner. Bland allt detta var det massa människor som skrattade, pratade, sjöng (mest skrålade kanske Sir Väs?), dansade, kramades, glodde, tappade hakor, stammade, trampade varann på fötterna, kissade i buskar, skapade rykten, hånglade åt, drack, var glada och skämde ut sig i bästa festivalandan, detta trots tältbrist, regn och konkurrens från Peace&Love i Borlänge. Jag kan knappt bärga mig innan jag får höra alla historier, särskilt om de inbegriper mig (ojsan!), om nu inte alla bara avfärdat oss allihop som knäppa. Men jag misstänker att det finns tillfällen när det är mindre lämpligt att träffa päronens vänner eller diverse småbröder, men vad gör man inte för att roa sin omgivning. Men alla har iallafall rapporteringsskyldighet till mig, okej?

Helgens bästa kommentar måste ju iallafall vara, sagd i telefon till en kompis av en mycket förvirrad och antagligen rätt onykter, blond yngling "Jo jag lovar, det är två tjejer, vänta ska du få höra..." Ja, alla som var där vet vad jag pratar om.
Vissa av oss provade ju också lite annorlunda men ack så påhittiga raggningsknep, visserligen utan större framgång just då men det lär inte bli bortglömt, varken av Carl-Philip eller oss andra. Dessutom tycks det mig som att det är något som är fel i situationen med att ordningsvakter blir jagade, borde det inte vara t värtom? Jag skrämde som vanligt folk med att i bakfylla och regn släpa mig ut och springa, men det mest chockerande kanske ändå var den caffe latte jag drack på favoritfiket, eller?

Det enda tragiska med hela kalaset, förutom diverse tragikomiska individer på två ben, är att en tradition gick förlorad, vad hände med mitt nakenbadande? Och karusellåkandet? Men den största besvikelsen uppdagades på söndagen när det visade sig att Herr Vinterdäck spelar på P&L och vi inte varit där, det borde nästan vara spöstraff på att ha honom som hemlig gäst. Karamellangie hade hur som helst den roligaste helgen på länge och väntar med spänning på reprisen.

Grannfejd 2007 verkar vara på gång i Tolvsbo, det här kanske kan bli intressant, särskilt eftersom folk bryr sig och lägger sig i alldeles för mycket, iallafall när det kommer till att prata med alla andra utom berörd person. Jag som trodde folk växte ifrån skitsnack och småsinthet men uppenbarligen inte. Det är som att man åkt hem och hamnat mitt i sandlådan, en sandlåda som inte kommer bli byggd åt en stackars liten flicka som förtjänar den.