angietankar

Den gamla Angie är tillbaka. Hon som inte kan sitta stilla, som inte klarar av att inte ha något att göra eller någon att umgås med och som springer från det ena till det andra och bara njuter av att engagera sig i saker har krupit fram från sitt gömställe igen. Visserligen betyder det ibland att det man borde göra får ge plats till förmån för roligare aktiviteter eller bara det faktum att rastlösheten gör det svårt att koncentrera sig men med tanke på glädjen är det värt det. Tänkte bara påpeka att det är sant som de säger, efter regn kommer sol och ibland trivs man bara med livet.

Jag tänker på så många saker jag borde skriva att det inte har blivit något alls på senaste tiden, men nu ska det bli ändring på det.

Det mest aktuella är nu julen och all godhet och vänlighet den ska föra med sig. Ofta funderar jag på varför folk i allmänhet inte är vänligare mot sina medmänniskor. Det är få saker man blir så oväntat glad av som när en okänd människa ler mot en på stan. Och nej, då menar jag så klart varken ett skrämmande psykotiskt leende eller ett som säger att personen ser ner på en utan bara ett vanligt vänligt leende. Här i huset hejar inte ens grannarna på mig och det är lite tragiskt, jag brukar iallafall försöka men möts oftast av frågande blickar och en försiktigt frampressad hälsningsfras. Är detta ett stadsfenomen eller är det bara mig folk inte vill ha något med att göra? Hemma i byn hälsar alla på varandra oavsett om man någonsin setts förut och det är något jag kan sakna och det gör mig gladare och mindre ensam. Om det mot förmodan kommer någon som inte hälsar blir de alltid omsvepta i en osynlig väv av skepticism och misstänksamhet.

Till julen hör också att umgås med nära och kära så man kan fråga sig vem som kommit på att högskoleterminen ska gå över julen och sluta i januari, min jul kommer de närmsta fem åren ha en bitter bismak av tentaångest. Samtidigt som man borde koncentrera sig på plugget så är man fylld av hemlängtan och julkänslor. Men snart bär det av hem för julpyssel och mysiga kvällar med alla nära och kära men först ska man klara av julbord och luciafirande.

Nu blev det mycket om mig, men det får man ta. Nu tillåter inte min rastlöshet att jag sitter här längre utan säger att jag borde traska till affären och köpa mat, tänk att det kan vara så roligt att gå på Hemköp.

Förresten hade jag nog fel om min ålder och julkalendern för nu är jag fast, perfekt underhållning till morgonteet.