angietankar

Det är inte ofta man får vara först och framförallt inte den enda om att göra något, men nu är jag iallafall det när det gäller min blogg, man ska ju glädjas åt det lilla. Tjihoo!! Yippie!
Samtidigt som jag återigen inte klarade av att vara lite egen utan blev som alla andra och skaffade en blogg. Förhoppningsvis har jag några kansigheter att skriva i den också. Men som käre wong sa, det är inte meningen att man ska skriva nåt vettigt i en blogg, jag tar honom på orden. Vi har ju inte sett att det är någon som kommer att läsa ett endaste ord jag skriver här iaf och det är kanske tur för jag hade skrivit ett helt inlägg nyss som bara försvann. Typiskt Angie och teknikens under.

Dagen inleddes med degande i soffan till Pirates of the Caribbean (eller hur det nu stavas), trevligt att slippa slöa själv iallafall. Sedan bar det av till stora staden för lyssnande och tittande på LiTHe Blås som försökte smitta av sig lite studentliv på Linköings vanliga människor. De spelade för att våren är här och för att det snart är 17:e maj och så fick vi ju lära oss blanda äggtoddy på ett högst osmakligt sätt.
Efter konserten kidnappade jag en saxofonist och inmundigade glass vid bosses glassbar, då kommer man alltid ett steg närmare himmelriket. Sen trampades det hem till ghettot igen för lite solande, trodde jag ja! Så fort jag stack ut näsan genom dörren gick solen så klart i moln så jag fick nöja mig med att beskåda härligheten över min anatomibok inifrån istället, men fick desto mer gjort. Jag borde dock ha tvättat min cykel också, men smutsen lär ju vara kvar till en annan dag.

Såg förresten nån på stan som jag borde känna, tror jag.. Äsch får uppdatera mer när jag kollat läget.

Kvällen har tillbringats (ja det heter tillbringa och inte spendera tid på svenska) med att kolla på hockey, äta alldeles för mycket hänt-i-veckan-omelett och en promenad i vårkvällen. Nu sitter man här på golvet och kikar på En cell-sam historia och är allmänt läkarstudentnördig. Men det är verkligen ett underbart barnprogram, det finns inget nytt som ens kommer i närheten.

Ska nog ta och krypa till kojs strax så lilla Hubert frå vila så kanske jag kan tänka nåt vettigare imorgon och då kanske jag har listat ut hur saker fungerar på den här sidan också.

Dagens budskap:
Var lycklig! Människor är ungefär så lyckliga som de bestämmer sig för att vara.

Så där, håll tummarna för att det hrä inte försvinner nu!

Tack och godnatt!