Summan av alla laster...
Observerat på nanokonsum (även känt som coop nära Vallaplan) 19:15 en fredagkväll:
- En kille köper ett sexpack Norrland guld och en påse grillchips
- En kille köper en liter fil
- En tjej köper en kaka mörk choklad med kakaobitar (min favorit)
Vi har alla våra laster. Till mitt försvar vill jag påpeka att klockan inte var kvart över sju på morgonen den här gången.
klockan är 05:00:00 pip
Gjorde ett bra löppass igår; bra känsla!
Tenta om tre timmar; dålig känsla.
Vad jag gör uppe före tuppen? Äter för-frukost!
Vem är du? vem är jag?
Jag överlevde Norge och jag tog mig hem (efter mycket om och men och en trasig bakaxel) och nu har jag insett att allt är precis som vanligt här hemma. =)
Just nu pratas det mycket om självförverkligande. Eller kanske har det alltid gjort det och det är jag som först nu hamnat i ett stadium av personlig utveckling som gör att jag uppmärksammar det. Hur som helst det snackas mycket, hela tiden ska man sträva efter något mer, att bli lite bättre att ha upplevt det ena efter det andra. Och på samma sätt fungerar mitt tänkande, livet är en ständig kamp för att vara genomföra/uppleva/klara av. Till en viss del kan jag tycka att det är en bra grej, det kan väl vara - nej det ÄR bra att ha mål att sträva efter i livet och otroligt positivt att sedan inse att man uppfyllt dem. Men vad händer sen då? Kommer man att känna sig fullkomlig som människa bara man gjort allt? Är det inte mer troligt att man bara söker nya mål att sträva efter och inte alls har uppnått den utveckling som jag tror och hoppas är poängen till pratet om att förverkliga sig själv.
Jag har många gånger, så också helt nyligen, börjat på en "100 saker att göra innan jag dör-lista" inspirerad av en bok jag gav bort i födelsedagspresent en gång. Jag har aldrig lyckats fylla den med 100 saker och aldrig lyckats spara de gamla så jag vet om jag glömt bort saker som inte längre känns viktiga, men det som slår mig när jag plitar ner något på den är innehållet. Det handlar nästan utelsutande om saker som dels kostar pengar, dels är på något plan inne och modernt, något man "ska ha gjort". Är det då verkligen mitt självförverkligande och mina mål det handlar om eller är det bara samhällets syn på grejer som bör vilja göra/uppleva/se? Handlar det om att jag vill förverkliga mig själv eller leva upp till allmänna normer och mål? Varför är det så få grejer som är gratis med på listan? Och var är saker som handlar om självuppoffring som verkligen skulle bidra till den personliga utvecklingen?
Hittills innehåller min lista 29 punkter, ett fåtal har funnits med på tidigare och några har jag redan hunnit genomföra. Men kanske behåller jag den den här gången och försöker fylla den med verkligt betydelsefulla saker, jag är säker på att målen skiftar karaktär efter hand, jag tänker inte likadant nu som tidigare och troligtvis förändras min syn på saker mer i framtiden. Så det kanske till och med kan ses som en bedrift att skriva klart den och om inte annat har jag verkligen fått tänka till. Men frågan kvarstår; vad ska den innehålla? Vad bör man ha upplevt innan man dör? Vem är den Angelica jag vill leva upp till och varför kan jag inte bara låta mig själv vara som jag är?
"Jag var Jesus för en dag, nu vet jag inte vem jag ska va, och allt känns ganska tomt, jag kunde kalla mig poet, nu har jag glömt allt som jag vet, och det är så svårt att välja håll, svårt att få kontroll" - Aguson, Lågtryck över stan
Just nu pratas det mycket om självförverkligande. Eller kanske har det alltid gjort det och det är jag som först nu hamnat i ett stadium av personlig utveckling som gör att jag uppmärksammar det. Hur som helst det snackas mycket, hela tiden ska man sträva efter något mer, att bli lite bättre att ha upplevt det ena efter det andra. Och på samma sätt fungerar mitt tänkande, livet är en ständig kamp för att vara genomföra/uppleva/klara av. Till en viss del kan jag tycka att det är en bra grej, det kan väl vara - nej det ÄR bra att ha mål att sträva efter i livet och otroligt positivt att sedan inse att man uppfyllt dem. Men vad händer sen då? Kommer man att känna sig fullkomlig som människa bara man gjort allt? Är det inte mer troligt att man bara söker nya mål att sträva efter och inte alls har uppnått den utveckling som jag tror och hoppas är poängen till pratet om att förverkliga sig själv.
Jag har många gånger, så också helt nyligen, börjat på en "100 saker att göra innan jag dör-lista" inspirerad av en bok jag gav bort i födelsedagspresent en gång. Jag har aldrig lyckats fylla den med 100 saker och aldrig lyckats spara de gamla så jag vet om jag glömt bort saker som inte längre känns viktiga, men det som slår mig när jag plitar ner något på den är innehållet. Det handlar nästan utelsutande om saker som dels kostar pengar, dels är på något plan inne och modernt, något man "ska ha gjort". Är det då verkligen mitt självförverkligande och mina mål det handlar om eller är det bara samhällets syn på grejer som bör vilja göra/uppleva/se? Handlar det om att jag vill förverkliga mig själv eller leva upp till allmänna normer och mål? Varför är det så få grejer som är gratis med på listan? Och var är saker som handlar om självuppoffring som verkligen skulle bidra till den personliga utvecklingen?
Hittills innehåller min lista 29 punkter, ett fåtal har funnits med på tidigare och några har jag redan hunnit genomföra. Men kanske behåller jag den den här gången och försöker fylla den med verkligt betydelsefulla saker, jag är säker på att målen skiftar karaktär efter hand, jag tänker inte likadant nu som tidigare och troligtvis förändras min syn på saker mer i framtiden. Så det kanske till och med kan ses som en bedrift att skriva klart den och om inte annat har jag verkligen fått tänka till. Men frågan kvarstår; vad ska den innehålla? Vad bör man ha upplevt innan man dör? Vem är den Angelica jag vill leva upp till och varför kan jag inte bara låta mig själv vara som jag är?
"Jag var Jesus för en dag, nu vet jag inte vem jag ska va, och allt känns ganska tomt, jag kunde kalla mig poet, nu har jag glömt allt som jag vet, och det är så svårt att välja håll, svårt att få kontroll" - Aguson, Lågtryck över stan
