angietankar

Jag har alltid, nåväl iallafall de senaste åren, sagt att jag skulle vilja att någon betalade mig för att träna. Detta är inget genomtänkt uttalande men jag tror ändå att jag skulle tycka om det. Jag, liksom de flesta andra, lägger ut pengar för att träna. Det är kanske inte så mycket i mitt fall men ändå några tusenlappar varje år och det finns säkert många där ute som anser att det är alldeles för mycket pengar för att stå ut med att svettas och plåga sig själv.

Men det finns en liten klick lyckligt lottade människor som faktiskt får betalt för att träna. Dessa sysslar med lite olika saker, de mest extrema är elitidrottarna som bokstavligen får slita för pengarna men samtidigt får ägna all sin tid åt det de brinner för. I andra änden finns människor som persnliga tränare eller gruppträningsledare som också mer eller mindre får träna på arbetstid och har yrken som kräver att de håller sig i form (nån som har ett jobb åt mig?). Och ja, jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk.

Nu till dagens iakttagelse. Jag har vid ett flertal tillfällen den senaste tiden sett en annan variant av det här med att få betalt för att träna, ett något mer otippat exempel. Om man befinner sig på mitt gym på morgonen kan man vissa dagar springa på städerskan med sin välfyllda vagn och sina borstar och moppar. Jag kan inte låta bli att dra på munnen när jag tänker på hur jag har sett henne varva städandet med tränande i olika styrkemaskiner. Lite dammande, ett set axelpress, lite putsande, några latsdrag, lite dammande, ett gäng bicepscurls och så vidare. Min fråga är bara räknas detta som friskvård, personalförmån eller betald träning? Eller har jag bara missförstått betydelsen av begreppet lokalvård?