Plötsligt händer det...

Nej, jag har inte vunnit på triss, faktum är att jag inte ens har köpt en lott, men jag hade nog kunnat lysa upp hela Linköping med den glödlampa som nästan bokstavligen tändes ovanför mitt huvud i morse när jag kläckte en massa bra idéer. Eller egentligen är det bara en idé men med många användningsområden, men det är ju minst lika bra.

Plötsligt fanns allt bara där; en jobbannons, en projektidé och - efter lite googlande - en specialistutbildning. Plötsligt känns det som att jag vet vad jag vill göra med resten av mitt liv och även om lampan kanske inte var verklig så känns framtiden lite ljusare (kan det vara därifrån hela kopplingen mellan idéer och glödlampor kommer ifrån förresten?). Varför har jag inte tänkt på det här tidigare? Vad kan vara bättre än att kombinera sina intressen med något nyttigt, när det faktiskt går, och varför inte dra nytta av allt jag lär mig av nyfikenhet? varför inte försöker utnyttja mitt intresse och all min kunskap om kost och motion, näringslära och nutriton och allt däremellan? Om detta nu bara håller i sig skulle det kunna bli riktigt bra. Ja resten av mitt liv förresten, det gäller förutom att få en massa barn och barnbarn att baka bullar och sticka sockor till så klart.

Och pappa: idag har jag sett folk som flyger med modellflygplan utan att vare sig krocka med träd eller ha mark som hoppar upp och biter planen.

Per: nu vet jag hur du ska träna inför ditt tokiga projekt, en man med stavar i Vallamassivet vissade sig vara svaret.

Sällan har jag kännt mig så receptiv som när jag var ute och gick idag, det var som att se en helt ny värld, eller möjligen samma värld med nya ögon. Kan det vara så att det vänder nu? Jag känner mig till och med lite motiverad att plugga igen.

Om och om igen lyssnar jag på Winnerbäcks "jag får liksom ingen ordning", men nu du Lasse börjar jag nog få lite ordning på mitt liv iallafall.


Vilsenhet och avsmak

Okej, nu ska jag vara lite tjatig, MEN! Den här veckan har varit minst sagt förvirrande. Ena dagen tittar man ut genom fönstret och inser att de klipper gräsmattorna i parken. Nästa, bokstavligen nästa, dag överöses man av julskyltning i affärerna. Hur går detta ihop? Har julen bytt årstid? Eller har jag blivit smygflyttad till något varmare ställe där vintern inte är fullt så vit som man kan hoppas på i Sverige? Om det senare är fallet så måste jag få uttrycka min besvikelse över att det inte blev några sandstränder och riktig sol och värme, jag kan behöva jobba på solbrännan. Hur som helst är det ju förvånande att någon kan hålla stressen och den mentala hälsan i schack när det är oordning på både tid, väder och kommunalanställda.

Idag, eller ja igår, innan jag sov ett tag men vaknade ungefär fyra timmar(!) för tidigt, så läste jag det troligtvis äckligaste jag någonsin kommer råka ut för. Jag läser just nu "jag och extra allt" av Morgan Spurlock, ni vet han som gjort filmen Supersize me. Filmen bör ses, men boken är värre (eller kanske är det min fantasi som är boven i dramat), dock rekommenderar jag inte att ni äter pizza till filmen, det ger en konstig avsmak. Nåväl, tillbaka till boken, den handlar om det allt fetare Amerika och i ett kapitel om just det omtalade McD så har han saxat in ett inlägg som någon skrivit på sin hemsida. Personen i fråga arbetade på en begravningsbyrå och en dag brinner det i krematoriet på grund av att fettet från en MYCKET stor amerikansk man inte hann brännas undan. Bara att det är möjligt är otäckt men det värsta i historian är att när han kom ut från krematoriet kände han sig hungrig, vilket man av naturliga skäl väl inte ofta gör i den miljön. Efter ett tag kom han på varför, det smältande fettet hade nämligen framkallad samma lukt som på McD!!

Jag skulle vilja ta en promenad, men jag törs inte längre gå ut själv nattetid, blä!

Brrr...

Nu har jag precis varit ute och kännt de första snöflingorna blandas med svettdropparna i pannan. Det är synd bara att snö här i Östergötland alltid måste kombineras med snålblåst och bitande kyla. Brrr...
Nej mycket trevligare var det igår när solen sken och alla pensionärer tagit på sig mössa och satt ute och njöt i någon vindstilla solig vrå, man kan inte bli annat än glad av att se dem så.
Nu blir det duschen, en stor kopp te och kanske en tupplur på soffan.

RSS 2.0