Poliser och apor med HIV

Under några dagars tid har jag på sjukhusets parkering observerat en polisbil som åkt runt runt. Oj, vad bra att polisen tar ett varv runt området och kollar läget, tänkte jag, men nu börjar jag fundera. Visserligen kan jag ju inte veta om det är samma bil varje gång men däremot vet jag att det verkar tämligen onödigt att åka femton varv efter varandra runt på samma parkering. Eller har jag fel? Med tanke på att polisens arbetsbörda troligen inte minskat så bör detta inte vara ett tecken på att de måste fördriva arbetstiden. Möjligen skulle det kunna vara så att de har för mycket pengar kvar i 2008 års budget så de måste förbruka lite bensin, alla vet ju att icke spenderade pengar försvinner och resulterar i en mindre budget till nästa år, men det verkar inte heller särskilt troligt. Men ikväll då jag observerade att framförandet av bilen såg aningen osäkert ut kom jag på en lösning, kan det vara så att någon snäll farbror polis bedriver privat övningskörning med tjänstebilen? Visserligen vet jag hemifrån att det finns poliser som skulle behöva övningsköra lite men finns det poliser utan körkort? Och är detta i så fall ett bra sätt att använda skattepengar på?

"Hej, vill ni 20000 HIV-smittade apor?" Dagens föreläsning om läkemedelsutveckling resulterade i denna fråga. Bakgrunden är en diskussion kring de etiska problemen med att testa nya läkemedel på försöksdjur. Och frågan är, vad ska man göra med alla aporna som man smittat med HIV när man "använt" dem klart? Det är skrämmande vilka friheter vi tar oss gentemot andra raser för egen vinning.

Ja, cykeln står utanför, han är redan hemma. Men ack vilken besvikelse, han åkte ju bil. Men glädjen varade iallafall hela vägen uppför trapporna till fjärde våningen.

...

Bloggtorka...

Var är Jimmy?!

Dagar fyllda av galenskap

Den här veckan verkar fylld av galenskap. För det första har min dåliga karaktär visat sig från en helt ny sida, inte visste jag att jag var så lättövertalad. Följande konversation ägde rum efter en tråkig förläsning på US i ett mörkt Linköping.

H: Idag är det sista dagen att anmäla sig till Göteborgsvarvet, du som brukar springa *knuffar A lite lätt i sidan*
A: Jag tänkte inte springa nästa år, det är ju preklin-tenta och sånt då..
H: Ja men det är då man behöver sånt.
A: Ja kanske... *A går hem och anmäler sig*

Jag har för första gången på 2,5 år försökt sparka på en boll. Såg för någon vecka sen på universitetets anslagstavla att några tänkte starta ett damfotbollslag och tänkte att visst, man kan ju gå dit och känna hur det känns iallafall när det ändå är massa människor som inte känner varandra sedan tidigare, och är det ett nytt lag kan de ju inte ha så höga kvalitetskrav på spelarna - det är ju inte LFC direkt. Jag har egentligen inte saknat fotbollen så mycket men tänkte att man kan ju aldrig veta. Och det värsta är att det var jätteroligt - väldigt ovant men väldigt, väldigt kul. Och jag tror inte det såg helt blåbärsaktigt ut när jag sprang runt även om jag och bollen inte var helt överens om vart vi var på väg. Den där riktiga fingertoppskänslan, förlåt, tåspetskänslan finns så klart inte kvar men det går att jobba på om träningarna fortsätter att locka.

Som om inte det räckte med att springa runt efter en boll och använda muskler som jag glömt att jag hade (det är nog tur att det bara är träning en gång i veckan än så länge), så blev man ivägsläpad till gymmet en kväll också. Resultatet av denna samlade galenskap är att jag har ont i stort sett överallt. Men det som inte dödar härdar sägs det ju...

Och så något som inte alls har med detta att göra: ALLA borde se filmen Wall-e. Det var längesen jag såg en så viktig film. Visa den för barnen i underhållningssyfte och titta på den själva och ta till er budskapen; vad vi håller på med är inte hållbart! Jag trodde inte det gick att få in så många moraliska budskap och inlägg i den alltför aktuella debatten på så kort tid, men tydligen gick det och det är dessutom tydligt, bra och underhållande på samma gång. Dessutom var ju faktiskt Wall-e ganska söt.

RSS 2.0