Usch och tvi

Jag hatar tenta-p, jag vill bara gråta.

Och nu när man åkt hem till Dalarna kan man ju fundera: Var tog snön vägen?

Jag håller på att utveckla ett syndrom

Hmm det här känns bekant, inte alls bra, men jag känner igen det. Trots att jag har hur många tjocka böcker som helst om alla konstiga fenomen som kan drabba människan så står det inget om detta. Men jag känner igen symptomen, trodde dock inte jag skulle hitta dem hos mig, inte nu iallafall. Men där är de allihop: byxorna börjar strama lite, det är allt svårare att motivera sig att ge sig iväg och träna och sifferplattan på vågen snurrar längre än förut - sambosjukan! och då är jag inte ens sambo. Det värsta är ju att det inte finns något att skylla på, det är bara mitt eget fel, aja baja.

Efter lite rannsakan har jag insett, insikten har väl smugit sig på under en tid egentligen, att kvoten mellan ätandet av sötsaker och träning har växt sig större än den borde. Vad ska man nu göra åt detta? Inget svar står att finna i min medicinlitteratur. Kanske är det dags att införa en ny typ av nyårslöfte, den sorten som varar fram till nÿår? Något måste iallafall göras, det står klart.

Dagens fråga: kan jag ha stukat tån när jag sov? Eller varför gör den annars så ont?


RSS 2.0