angietankar

Jag tycker inte om när det ringer folk till mig som jag inte vet vilka det är. För det första är det tillräckligt otäckt att det ringer ett okänt nummer, det måste vara en del av nummerpresentationens förbannelse. Men okej, nrä man förlikat sig med tanken om att man inte vet vem som ringer men ändå bestämt sig för att svara i telefonen så vore det ju bra om man faktiskt förstod vem det var som ringde också. Igår ringde det när jag var på IKEA, efter lite tvekande svarade jag och möttes av ett "hej, det är Jocke" och min hjärna började febrilt leta igenom alla register efter någon som kunda matcha namn och röst, många jockar kom jag på men ingen som skulle ha någon anledning att rigna tillmig. Eftersom jag inte kunde komma på vem det var som förärade mig ett samtal så lär jag ju ha låtit som ett fån (fån-telefon). I slutat av samtalet kundejag slutligen konstatera vem killen var tack vare anledningen till att han ringde, men det är ju pinsamt värre när man inte känner igen sina egna släktingar. Men om folk ringde oftare skulle det vara lättare att förstå vilka de var. An en gång har jag alltså spätt på min avoghet mot att ringa folk jag inte känner, om jag inte känner igen folk när de ringer, varför skulle någon förstå vem jag är?

Var som sagt på IKEA igår och kollade på lite grejer till köket och så så det kan bli fint där sen bara vi lyckats flörta lite med en pojke med en slagborr. Blev lite övriga besök på Tornby också med bl.a. ett par nya skor - man kan aldrig ha för mycket skor! - och hälsande på gamla bekanta. Som vanligt konstaterade jag att folk är köpgalna och att detta samhälle bygger på konsumtion, vad skulle hända om alla bestämde sig för att spara sina pengar plötsligt? Skulle världen faliera då eller skulle det bara visa sig att naturfolken lever efter en hållbarare modell?

Igår kväll var det dags att stifta nya bekantskaper när en del av kombons klass ramlade in för invigning av den nyinköpta dvd-spelare. Det var mycket trevliga människor, men jag konstaterade att man nog blivit ganska vuxen när diskussionerna inte längre handlar om det senaste avsnittet av den mest meningslösa tv-såpan utan om mattor och gardiner, men det är väl bara att gilla läget. Om man ändå ska klassas som vuxen ör det väl tillåtet att gå i tantkläder och sukta efter småbarn också va? Frågan är om man måste bli tråkig om man ändå ska vara vuxen?

Kombon hade varit och hyrrt en film och jag måste instämma med Väset i att det verkar som att det bara blir jordgubbshostefilmer iår. Gårdagens exempel var Free Jimmy, en norsk animerad film om en drogberoende crkuselefant som rymde från cirkusen och jagades av bovar, samemaffiamedlemmar på renliknande motorcyklar, djurrättsaktivister, älgjägare och rysk cirkuspersonal. Filmens enda goda karaktärer utgjordes av ett par semestrande amerikaner och en älg som räddade dagen. Men som med så många andra filmer nu så verkade det vara svårt att skriva ett slut till den påknarkade historian så de flesta karaktärerna fick dö och Jimmy själv blev begraven i en stenhög. Är det konstigt att folk blir galna med såna filmer?

Efter filmen såg vi någong sorts version av eurovision song contest light, fast med Let's dance-deltagare från Europas alla hörn. Det va ju något underhållande men det viktigaste under kvällen verkade vara hur mycket man kunde klä av tjejerna under dansen så man kan fundera om familje-tv var rätt forum för tillställningen. Lordi-effekten verkar dock hålla i sig då Finland kammade hem massa poäng innan vi ledsnade och gick och lade oss.

Jag har, kors i taket, sovit ganska bra inatt. Resten av veckan har ju varit galet färgad av sömnbrist, jag klarade inte ens av att baka. Mitt försök till bakverk som skulle bli en morotskaka resulterade i en ogräddad smet med ett hårt morotstäcke och mitt andra totala misslyckande på bakningsfronten var ett faktum. Det första var en sockerkaka hemma hos mina föräldrar för en massa år sedan som bokstavligen blev gräddad längst ner i ugnen, men den var iallafall god att äta med sked.

Nu är det dags att ta tag i den här dagen om man ska hinna träna, plugga och bjuda på kvällsmat...


"Fån telefon, ingen svarar
Du gömmer dej bakom blå mascara
Tusen och en - en signal
Jag sitter och väntar - väntar på svar
Jag ringer igen - samma sak
Fån telefon, ge mej ett svar

Ja, jag vet att du är hemma
Jag såg dej gå iväg och komma
Tusen och en - en signal
jag sitter och väntar - väntar på svar
jag ringer igen - samma sak
Fån telefon, ge mej ett svar"