Solskensmorgon, telefonsamtal och grillning
"Gomorron gomorron, Vejron i ottan här..." eller nej, det är varken otta eller Vejron, men ni får hålla till godo med Angie och fortfarande morgon iallafall. Det är ett under hur man kan sova så dåligt som jag gör, jag lovar jag skulle vara piggare om jag lät bli. Men sen kanske man inte ska gå och lägga sig helt uppspelt och flamsig heller. En dag ska jag komma in i min "sova ordentligt-rutin" igen och vara tråkig och somna vid 22 varje dag.
Det hjälper inte heller mot tröttheten att man när man sover som skönast blir bryskt uppryckt ur drömmarnas förlovade land. Gårdagen började med att jag slog upp ögonen 05:25 av att det var någon som skrek i huset. Efter en liten stunds funderande och klurande på var jag befann mig så uppdagades det att skriket kom från pappas sambo och orsaken var att katten försökte bjuda på frukost. Snacka om otacksamhet, Tusse kom in med en stor, fet, nyfångad sork som han ville dela med sin matte för att bidra med sin del till hushållet och vad fick han till tack?
Sedan blev man ju skapligt avundsjuk när pappa tog min mc och drog iväg i solskenet. Det var det perfekta vädret för en lång fin morgontur innan all trafik dundrat ut på vägarna, men vissa fick ju ta trampcykeln till jobbet i stället. Arbetsdagen hade ju kunnat börja bättre, jag hann lagom komma dit innan en söt liten tant fick för sig att börja spy blod över hela mig, men sånt är livet i vården. Sedan artade det hela sig lite med pratstunder i solen och vinbärsplockning så det var inte arbetsdag förjäves åtminstone.
Kvällen tillbringades hos våra sommargrannar med grillning och trevligt samspråk och självklart fick jag berätta om min utbildning (igen!). Frun i huset är uppväxt härikring men har blivit så otroligt stockholmiserad (ett nytt adjektiv?), men jag måste erkänna att hon blir trevligare för var gång jag träffar henne, det första intrycket var itne så lovande. Jag passade på att gå husesyn också eftersom jag inte varit i huset sen förra ägarna bodde där och jag slogs genast av vilken skillnad olika möbler och inredning gör, det såg inte alls ut som samma ställe. Att det sen inte såg ut som en sommarstuga i mina ögon utan snarare som något hämtat ur ett modemagasin är inget man ska lägga någon större vikt vid, alla får ha det som de vill.
Kvällens stora samtalsämne, innan jag avvek till hemmets lugna vrå, var mystiska människor runt omkring. Eller vad sägs om han som jagade sin fru med yxa, hon som kvävde sina två små barn, han som har förpackningar överallt för att han inte kan kasta dem, de som gräver mystiska hål mitt i natten på gården eller bara det faktum att Svartenbrandt har övernattat på höskullen här bredvid?
Ett telefonsamtal igår gjorde mig väldigt glad.
Nu ska jag sluta svamla och fylla mp3-spelaren med pluggmusik och sen pallra mig ut och jogga lite så man får plats med kvällens restaurangmat. Tjipp!
Det hjälper inte heller mot tröttheten att man när man sover som skönast blir bryskt uppryckt ur drömmarnas förlovade land. Gårdagen började med att jag slog upp ögonen 05:25 av att det var någon som skrek i huset. Efter en liten stunds funderande och klurande på var jag befann mig så uppdagades det att skriket kom från pappas sambo och orsaken var att katten försökte bjuda på frukost. Snacka om otacksamhet, Tusse kom in med en stor, fet, nyfångad sork som han ville dela med sin matte för att bidra med sin del till hushållet och vad fick han till tack?
Sedan blev man ju skapligt avundsjuk när pappa tog min mc och drog iväg i solskenet. Det var det perfekta vädret för en lång fin morgontur innan all trafik dundrat ut på vägarna, men vissa fick ju ta trampcykeln till jobbet i stället. Arbetsdagen hade ju kunnat börja bättre, jag hann lagom komma dit innan en söt liten tant fick för sig att börja spy blod över hela mig, men sånt är livet i vården. Sedan artade det hela sig lite med pratstunder i solen och vinbärsplockning så det var inte arbetsdag förjäves åtminstone.
Kvällen tillbringades hos våra sommargrannar med grillning och trevligt samspråk och självklart fick jag berätta om min utbildning (igen!). Frun i huset är uppväxt härikring men har blivit så otroligt stockholmiserad (ett nytt adjektiv?), men jag måste erkänna att hon blir trevligare för var gång jag träffar henne, det första intrycket var itne så lovande. Jag passade på att gå husesyn också eftersom jag inte varit i huset sen förra ägarna bodde där och jag slogs genast av vilken skillnad olika möbler och inredning gör, det såg inte alls ut som samma ställe. Att det sen inte såg ut som en sommarstuga i mina ögon utan snarare som något hämtat ur ett modemagasin är inget man ska lägga någon större vikt vid, alla får ha det som de vill.
Kvällens stora samtalsämne, innan jag avvek till hemmets lugna vrå, var mystiska människor runt omkring. Eller vad sägs om han som jagade sin fru med yxa, hon som kvävde sina två små barn, han som har förpackningar överallt för att han inte kan kasta dem, de som gräver mystiska hål mitt i natten på gården eller bara det faktum att Svartenbrandt har övernattat på höskullen här bredvid?
Ett telefonsamtal igår gjorde mig väldigt glad.
Nu ska jag sluta svamla och fylla mp3-spelaren med pluggmusik och sen pallra mig ut och jogga lite så man får plats med kvällens restaurangmat. Tjipp!
Kommentarer
Trackback
