Sjuktransport, apoteksbesvikelser och tokerier
Hej hopp!
Det är inte likt mig att blogga så här lite. Av detta kan man dra två slutsatser, nummer ett - jag har lite andra saker för mig än att häcka framför datorn och nummer två - det är ingen som vill höra alla historierna från mitt jobb. För det är mest där jag varit känns det som och pysslat om pensionärerna. Idag när jag kom hem var jag lite irriterad dock Jag blir så arg när folk behandlar de äldre respektlöst och skyndar och härjar runt, dra och sliter i dem, sånt tål jag bara inte. Men det är inte direkt så att lilla jag som vikarie har nåt att säga till om, det är bara tiga och försöka göra det bästa av saken.
Jag gör iallafall mitt bästa för att skämma bort gamlingarna, ger dem stora och flera matportioner, en extra bulle till kaffet och en kvällsmacka innan jag går hem. De kommer säkert ha blivit ett par kilo tyngre när jag slutar jobba, men då kanske de överlever vintern. Det finns ju en del roliga inslag och tokerier på jobbet också, så som rullstolsrace, kast med liten tant, sångstunder och så klart alla gubbar små charmiga kommentarer, ränderna går aldrig ur. Eller bara allt som bara blir tok när man jobbar med Maria, diskmedel i halva köket, pensionärer som tuggar kanelstång och toalettpapperssvansar.
Här hemma jobbas det för fullt med taket, idag har jag haft en pappa som var alldeles kollrig i huvudet av medicin som klättrat runt på taket och som nu hänger upp och ner i rummet bredvid till allmän beskådan.
Jag har hunnit med att köra sjuktransport och kikat på rosfebersår idag också och avskräckt folk för min fascination över hur kroppen ser ut inuti, förlåt, jag kan inte rå för det. Turen till apoteket var dock inte lika upplyftande, för det första fick man köpa allergimedicin för en halv förmögenhet så man får svälta fram till lön och för det andra har de slutat med min skrubbkräm, får man verkligen göra så? Alltid när jag hittat nån produkt som jag gillar, oavsett i vilken affär, så tar de bort den. Är det nån sorts kollektiv Angie-mobbning?
Dagens skratt på jobbet förresten, en liten historia som framkallade både magknip och dubbelvikningar.
En kvinna kom till tandläkaren som hälsade på henne och bad henne sätta sig i undersökningsstolen. Kvinnan sätter sig ner och särar på benen varpå tandläkaren ser lite besvärad ut och säger:
"Jag är rädd att du nog har missförstått, jag är tandläkare, inte gynekolog..."
"Men det är väl du som fixar min mans tänder?"
"ja?"
"Då så, var vänlig och ta bort dem"
(Angie ligger i en hög på golvet)
Nu är det officiellt att det bor en bimbo i huset bredvid, trodde inte man kunde bli så pimpinett, det är nästan läskigt. Nu dök mitt msn-sällskap upp så jag får väl bidra med några kloka funderingar en dag när hjärnan fungerar bättre.
Det är inte likt mig att blogga så här lite. Av detta kan man dra två slutsatser, nummer ett - jag har lite andra saker för mig än att häcka framför datorn och nummer två - det är ingen som vill höra alla historierna från mitt jobb. För det är mest där jag varit känns det som och pysslat om pensionärerna. Idag när jag kom hem var jag lite irriterad dock Jag blir så arg när folk behandlar de äldre respektlöst och skyndar och härjar runt, dra och sliter i dem, sånt tål jag bara inte. Men det är inte direkt så att lilla jag som vikarie har nåt att säga till om, det är bara tiga och försöka göra det bästa av saken.
Jag gör iallafall mitt bästa för att skämma bort gamlingarna, ger dem stora och flera matportioner, en extra bulle till kaffet och en kvällsmacka innan jag går hem. De kommer säkert ha blivit ett par kilo tyngre när jag slutar jobba, men då kanske de överlever vintern. Det finns ju en del roliga inslag och tokerier på jobbet också, så som rullstolsrace, kast med liten tant, sångstunder och så klart alla gubbar små charmiga kommentarer, ränderna går aldrig ur. Eller bara allt som bara blir tok när man jobbar med Maria, diskmedel i halva köket, pensionärer som tuggar kanelstång och toalettpapperssvansar.
Här hemma jobbas det för fullt med taket, idag har jag haft en pappa som var alldeles kollrig i huvudet av medicin som klättrat runt på taket och som nu hänger upp och ner i rummet bredvid till allmän beskådan.
Jag har hunnit med att köra sjuktransport och kikat på rosfebersår idag också och avskräckt folk för min fascination över hur kroppen ser ut inuti, förlåt, jag kan inte rå för det. Turen till apoteket var dock inte lika upplyftande, för det första fick man köpa allergimedicin för en halv förmögenhet så man får svälta fram till lön och för det andra har de slutat med min skrubbkräm, får man verkligen göra så? Alltid när jag hittat nån produkt som jag gillar, oavsett i vilken affär, så tar de bort den. Är det nån sorts kollektiv Angie-mobbning?
Dagens skratt på jobbet förresten, en liten historia som framkallade både magknip och dubbelvikningar.
En kvinna kom till tandläkaren som hälsade på henne och bad henne sätta sig i undersökningsstolen. Kvinnan sätter sig ner och särar på benen varpå tandläkaren ser lite besvärad ut och säger:
"Jag är rädd att du nog har missförstått, jag är tandläkare, inte gynekolog..."
"Men det är väl du som fixar min mans tänder?"
"ja?"
"Då så, var vänlig och ta bort dem"
(Angie ligger i en hög på golvet)
Nu är det officiellt att det bor en bimbo i huset bredvid, trodde inte man kunde bli så pimpinett, det är nästan läskigt. Nu dök mitt msn-sällskap upp så jag får väl bidra med några kloka funderingar en dag när hjärnan fungerar bättre.
Kommentarer
Trackback
