Lidingölopp, mattor och pengar
Jaha ja, då var årets projekt avklarat 30km löpning på Lidingö avverkade i mycket lera men med gott mod. Det känns konstigt att det man fokuserat träning på så länge är över och att det inte var värre. Tyder det på att man är bättre tränad än man tror? Visserligen är det en sanning med modifikation att säga att jag sprang hela loppet men jag kom runt utan att behöva boka en gravplats efteråt och det var målet. Dessutom slutade jag ju på en hedrande 1624:e plats, det måste ju vara en merit.
Jag är iallafall på det stora hela nöjd, den första milen tog jag det iofs väldigt lugnt men den flög iväg, rätt var det var var den över. Att det inte kändes så träligt kan ju bero på att man hade massa andra människor runt omkring sig att titta på och att min hjärna förirrade sig iväg till de mest konstiga ställen. Jag hann tänka otroligt mycket konstiga saker längs vägen men det blir väl så när kroppen är sysselsatt med att jobba med automatiserade processer. Se där, nu har jag blivit psykologistudentskadad också! Den roligaste tanken var iaf när jag passerade 29km och tänkte att "jaha, nu är det inte mer än en kilometer kvar av det här, blev det inte mer, vad ska man nu göra?" Funderade även på att hitta nån att bjuda ut i spåret men det var så ont om talföra kandidater.
En rättfärdigad träningsvärk efterlyses!
Nåja ett projekt avklarat iallafall, att få ordning i lägenheten kvarstår till viss del även om jag fått min matta nu äntligen. Man kan gå runt barfota och krama den med tårna, supermysigt! Dessutom blir det ännu trevligare att ligga på golvet nu, snart kanske man kan slänga ut sängen, eller soffan eftersom min kombo konstaterade att den var helt överflödig om jag inte satt i den. Kvar att göra är att sy sittkuddar och få upp hyllan i köket, men hantverkandet får pappa stå för när han kommer hit.
Nu måste jag hitta på något nytt att träna för ty den nya idén om att förstå sig på fonder och aktier får man inte så mycket fysisk träning av.
God morgon på er!
Solen som gick ner i kväll,
den ska skina för dig, kära,
och fågelns frihet ska nog visa väg
och det ska bli
mycket ljus och mycket värme.
Tro och hopp det får du med dig.
Många tårar, tunga stunder
är jag rädd för att det blir.
Jag är iallafall på det stora hela nöjd, den första milen tog jag det iofs väldigt lugnt men den flög iväg, rätt var det var var den över. Att det inte kändes så träligt kan ju bero på att man hade massa andra människor runt omkring sig att titta på och att min hjärna förirrade sig iväg till de mest konstiga ställen. Jag hann tänka otroligt mycket konstiga saker längs vägen men det blir väl så när kroppen är sysselsatt med att jobba med automatiserade processer. Se där, nu har jag blivit psykologistudentskadad också! Den roligaste tanken var iaf när jag passerade 29km och tänkte att "jaha, nu är det inte mer än en kilometer kvar av det här, blev det inte mer, vad ska man nu göra?" Funderade även på att hitta nån att bjuda ut i spåret men det var så ont om talföra kandidater.
En rättfärdigad träningsvärk efterlyses!
Nåja ett projekt avklarat iallafall, att få ordning i lägenheten kvarstår till viss del även om jag fått min matta nu äntligen. Man kan gå runt barfota och krama den med tårna, supermysigt! Dessutom blir det ännu trevligare att ligga på golvet nu, snart kanske man kan slänga ut sängen, eller soffan eftersom min kombo konstaterade att den var helt överflödig om jag inte satt i den. Kvar att göra är att sy sittkuddar och få upp hyllan i köket, men hantverkandet får pappa stå för när han kommer hit.
Nu måste jag hitta på något nytt att träna för ty den nya idén om att förstå sig på fonder och aktier får man inte så mycket fysisk träning av.
God morgon på er!
Solen som gick ner i kväll,
den ska skina för dig, kära,
och fågelns frihet ska nog visa väg
och det ska bli
mycket ljus och mycket värme.
Tro och hopp det får du med dig.
Många tårar, tunga stunder
är jag rädd för att det blir.
Kommentarer
Trackback
