Nationaldagen 04:20
Det här ska jag bara skriva för att beklaga mig.
Man vet att man lever när man har huvudvärk, ont i magen, mår illa men ändå inte kan sova. Aldrig kunde man väl ana att något så, till synes, simpelt skulle kunna vara så svårt och ångestladdat. Det är ju uppenbart att vartenda litet gryn klarar av det som om de vore högutbildade på området, hur kan det då vara så svårt för mig att bara stänga ögonen, somna och vakna pigg och glad med massa ny energi? Men det är svårt att sova när man, i samma stund som man lägger huvudet på kudden, hör sina hjärtslag dunka i huvudet och alla tankar kring det man försökt trycka i sig i kunskapsväg bara snurrar runt runt i huvudet på ett sätt som gör att man skulle kunna tro att man fått i sig suspekta kemiska substanser eller förvandlats till en centrifug. Och allt detta elände gå rman igen om för en stackars tentas skull, vad handlar det om? Faktum är ju att folk skriver tentor hela dagarna, det är absolut inget konstigt, eller livsavgörande heller för den delen. Det värsta som kan hända är ju att man inte klarar den och då finns det, som bekant, omtentor.
Det var inte kul att vara den enda tentapluggande studenten i Ryd igår när varenda gräsplätt var full av sommarglada förfestande studenter. Jag gjorde verkligen en miss i beräkningen som stack ut näsan. Om jag inte gjort det hade jag bara på sin höjd stört mig lite på allt oväsen som ändå försvann framåt 23. Men oklok som jag är så gick jag ut en sväng och såg alla som roade sig. Vissa ska verkligen vara glada att de har öron - annars skulle leendet gå runt.
Nej okej, det här är ingen tid för att vara bitter, jag hade ju faktiskt trevligt fikasällskap igår av delar av gamla HEL-basgruppen med tillhörande uppdatering av livet. Jag kommer sakna dem och alla andra trevliga människor här mycket i sommar. Det finns två tänkbara scenarior för sommaren, antingen springer den förbi så svårt att jag knappt hinner reagera över det eller så kommer den sega sig fram, full av ångestladdade kvällar där man kan sakna alla nya vänner. Känner jag mig själv kommer det variera mellan dessa båda, om inte alla där hemma ser till att man inte har tid med såna trivialiteter som att tänka.
Nu är frågan om man ska baka sig lite färska scones när man ändå är vaken, jag lär ju ska sova en stund sen på förmiddagen, hoppas jag. Men för alla som träffat min mage, resten kommer antagligen inte tro på det, så mullrar den som om den tror att den är Etna nu och snart ska få ett utbrott. Pizza vore gott (inbillar jag mig som vanligt) men varken pizzerior eller bagerier är öppna nu, det enda man kan förlita sog på är Statoil, men ja det är ju måttligt roligt. Man får konstiga kostvanor under tenta-p också, tur att det är över inom två dygn så man kan bli människa igen. Ska nog ringa hem ikväll och beklaga mig lite och gråta en skvätt.
Glöm inte att fira nationaldagen!
Man vet att man lever när man har huvudvärk, ont i magen, mår illa men ändå inte kan sova. Aldrig kunde man väl ana att något så, till synes, simpelt skulle kunna vara så svårt och ångestladdat. Det är ju uppenbart att vartenda litet gryn klarar av det som om de vore högutbildade på området, hur kan det då vara så svårt för mig att bara stänga ögonen, somna och vakna pigg och glad med massa ny energi? Men det är svårt att sova när man, i samma stund som man lägger huvudet på kudden, hör sina hjärtslag dunka i huvudet och alla tankar kring det man försökt trycka i sig i kunskapsväg bara snurrar runt runt i huvudet på ett sätt som gör att man skulle kunna tro att man fått i sig suspekta kemiska substanser eller förvandlats till en centrifug. Och allt detta elände gå rman igen om för en stackars tentas skull, vad handlar det om? Faktum är ju att folk skriver tentor hela dagarna, det är absolut inget konstigt, eller livsavgörande heller för den delen. Det värsta som kan hända är ju att man inte klarar den och då finns det, som bekant, omtentor.
Det var inte kul att vara den enda tentapluggande studenten i Ryd igår när varenda gräsplätt var full av sommarglada förfestande studenter. Jag gjorde verkligen en miss i beräkningen som stack ut näsan. Om jag inte gjort det hade jag bara på sin höjd stört mig lite på allt oväsen som ändå försvann framåt 23. Men oklok som jag är så gick jag ut en sväng och såg alla som roade sig. Vissa ska verkligen vara glada att de har öron - annars skulle leendet gå runt.
Nej okej, det här är ingen tid för att vara bitter, jag hade ju faktiskt trevligt fikasällskap igår av delar av gamla HEL-basgruppen med tillhörande uppdatering av livet. Jag kommer sakna dem och alla andra trevliga människor här mycket i sommar. Det finns två tänkbara scenarior för sommaren, antingen springer den förbi så svårt att jag knappt hinner reagera över det eller så kommer den sega sig fram, full av ångestladdade kvällar där man kan sakna alla nya vänner. Känner jag mig själv kommer det variera mellan dessa båda, om inte alla där hemma ser till att man inte har tid med såna trivialiteter som att tänka.
Nu är frågan om man ska baka sig lite färska scones när man ändå är vaken, jag lär ju ska sova en stund sen på förmiddagen, hoppas jag. Men för alla som träffat min mage, resten kommer antagligen inte tro på det, så mullrar den som om den tror att den är Etna nu och snart ska få ett utbrott. Pizza vore gott (inbillar jag mig som vanligt) men varken pizzerior eller bagerier är öppna nu, det enda man kan förlita sog på är Statoil, men ja det är ju måttligt roligt. Man får konstiga kostvanor under tenta-p också, tur att det är över inom två dygn så man kan bli människa igen. Ska nog ringa hem ikväll och beklaga mig lite och gråta en skvätt.
Glöm inte att fira nationaldagen!
Kommentarer
Trackback
