angietankar

Hemma igen efter fotbollsmatchsbortpratande med Väset i den (o)fagra staden. Det förväntade läktarvåldet verkade dock mest inträffa på planen då de sparkande flickorna gick sönder till höger och vänster. En vann en resa till Västerås med pling-pling-taxin, förhoppningsvis hade hon varken modellkarriär eller dejter på lut då blåmärkena och svullnaden efter armbåge mot kindben kan ta en stund att bli av med. Troligen kan hon nog få en vecka gratis rus av hjärnskakning också. Talesättet "man tager vad man haver" fick iallafall en helt ny innebörd när man plockade fram en skåpdörr istället för den sedvanliga båren för att bära tösen av planen.

I övrigt är jag inte så imponerad, borde inte spelet se bättre ut i division två kan man tänka, till och med jag hade ju platsat på planen. Jag gjorde dock ingen insats trots att de ständigt ropade Angelica!, hade fel skor helt enkelt. Bra sugen på att spela blev jag dock, men jag tror min kropp mår ganska bra av att inte springa efter den där bollen, eller kanske mer inte behöva bli manglad mellan 75kg backar. Vi ställde iallafall till så att det kommer bli dyrt för föreningen om de ska betala resan till varje match för att kamma hem ytterligare poäng då de första pinnarna trillade in idag under vår oerhört kunniga översyn. Efter alla inkast, hörnor, frisparkar och en borttappad linjedomare for vi dock till Stora Blåsbo för glasstårteätning.

Annars har veckan mest tillbringats på jobbet med att hålla reda på pensionärerna men med en instängd i tvättstugan, en blåfärgad, tävling om vem som hinner först till Agge, kaksmuggling och kramar så blir det ganska roligt ändå. Det är sannerligen svårt att inte ramla på golvet i en liten hög när en 90-åring tittar på lättklädda flickor på MTV och konstaterar att "det är synd att en är så gammal..." med eftertryck i rösten. De är charmiga gubbarna, lite kommer jag nog sakna dem efter morgondagens sista arbetspass.

Under onsdagen var jag med med gammelpäronen i jakt på diverse sovrumsattiraljer. Efter många varv i LA:s affärer och mycket ågren över överkast, rullgardiner och stånghållare så bestämde farfar(!) vilka tyger som skulle användas för att dekorera det nya krypinet och döm om min förvåning över hur bra det blev trots att undertecknad trampade på symaskinspedalen hela kvällen. Enligt uppgift gick det alldeles utmärkt att sova på det nya stället iallafall.

Har fyllekört lite på päronen också och umgåtts med övermogna pannkaksmagar och bandynördar i en vedeldad badtunna i skogen, tills man såg ut som ett russin. Det blev en mycket trevlig tillställning måste jag påpeka. Det är bara illa att gamlingarna orkar hålla igång mer än jag, men å andra sidan har de ju semester.

Det senaste är att sms inte är något att ha innan ett system för att visa tonfall införs, gud så fel allt kan bli, eller blev det det? Den som lever får se. Man kan också fundera över hur mycket man får och kan ändra sig egentligen men det lämnar jag nog därhän för att inte bry min hjärna för mycket ikväll. Helt klart är dock att det med uttrycket "jag är inte sämre människa än att jag kan ändra mig" borde medfölja ett instruktionshäfte med begränsningar.

Nu ska jag ta en kvällspromenad, kasta in grejerna i bilen och sova så jag orkar jobba och åka hem till Linköping imorgon.