Mellanrumsbrist och kallvatten i örat.
I dessa särskrivningens tider så skulle man kunna föreställa sig att det råder överskott på mellanrum eller att mellanslagtangenterna håller på att ta över tangentborden, men nu har jag börjat upptäcka allt fler ihopskrivningar som är på fel plats. För att illustrera detta hittade jag igår i en bok jag läste en hel rad som var ihopskriven, inte ett endaste litet mellanrum fanns där. Men virrig som jag är så har jag glömt bort var jag såg det och kvar har jag bara mitt dåliga exempel från framsidan på IFORM (som jag för övrigt aldrig fattat om den heter i form, som i tränad, eller IFORM, som ett egennamn) där de skriver om "8 goda skäl attfrossa i granatäpplen". Vad detta attfrossa är och vad det gör i granatäpplena har jag ingen aning om. På samma framsida lobbar de även för artiklar om hur man ska bli friskare med Facebook & co, verkar som mycket spännande och viktig journalistik.
Det här med ihopskrivningarna får mig osökt att tänka på något jag berättade (läs: var dum nog att avslöja) för min svensklärare, obesrvera att det heter svensklärare, på gymnasiet. Nämligen att jag när jag inte visste om ett uttryck/ord skulle skrivas ihop eller inte alltid skrev ihop det, av den enkla anledningen att om det var fel så skulle det uppfattas som att man bara missat ett mellanrum (ett litet enkelt knapptryck) istället för att göra ett solklart språkligt fel. Därför skriver jag fortfarande iallafall och överhuvudtaget, för om sanningen ska fram så vet jag inte hur det ska vara.
Så där, nu har jag fått agera lite språkpolis igen. Antagligen kommer jag få igen det tusen gånger om genom att alla påpekar de språkliga missar som smyger sig in i mina texter, men det kan det vara värt. Om man tycker detta är intressant vill jag slå ett slag för boken "komma rätt, komma fel och komma till punkt" samt sidan skrivihop.se som kan vara både roande och oroande.
Apropå något hela annat så fick jag agera försöksperson idag på vår (läs: Torbjörn Ledins, vi var ju där för att lära oss) demonstration av balansundersökningar. Det hela kallas kaloriskt prov och går, förenklat, ut på att man spolar kallt vatten i patientens, i det här fallet mitt, ena öra och sedan iakttar ögonrörelser. Detta ger sedan information om balansorganens funktion. Det är lustigt hur lättlurad kroppen är. Men för att komma till punkt så kan ni ju alla prova om ni blir yra i huvudet av att luta huvudet 60 grader bakåt och spola kallt vatten i ert ena örat.
Det här med ihopskrivningarna får mig osökt att tänka på något jag berättade (läs: var dum nog att avslöja) för min svensklärare, obesrvera att det heter svensklärare, på gymnasiet. Nämligen att jag när jag inte visste om ett uttryck/ord skulle skrivas ihop eller inte alltid skrev ihop det, av den enkla anledningen att om det var fel så skulle det uppfattas som att man bara missat ett mellanrum (ett litet enkelt knapptryck) istället för att göra ett solklart språkligt fel. Därför skriver jag fortfarande iallafall och överhuvudtaget, för om sanningen ska fram så vet jag inte hur det ska vara.
Så där, nu har jag fått agera lite språkpolis igen. Antagligen kommer jag få igen det tusen gånger om genom att alla påpekar de språkliga missar som smyger sig in i mina texter, men det kan det vara värt. Om man tycker detta är intressant vill jag slå ett slag för boken "komma rätt, komma fel och komma till punkt" samt sidan skrivihop.se som kan vara både roande och oroande.
Apropå något hela annat så fick jag agera försöksperson idag på vår (läs: Torbjörn Ledins, vi var ju där för att lära oss) demonstration av balansundersökningar. Det hela kallas kaloriskt prov och går, förenklat, ut på att man spolar kallt vatten i patientens, i det här fallet mitt, ena öra och sedan iakttar ögonrörelser. Detta ger sedan information om balansorganens funktion. Det är lustigt hur lättlurad kroppen är. Men för att komma till punkt så kan ni ju alla prova om ni blir yra i huvudet av att luta huvudet 60 grader bakåt och spola kallt vatten i ert ena örat.
Kommentarer
Trackback
