Valfrågor, nakenhet och drömmar
Mer gummisnoddshoppa åt folket! Det ska bli min andra fråga att gå till val på, näst efter förbudet mot vårförälskelser.
Känner en vemodsblandad glädje, ungefär som att man skulle vara plastblomman i fönstret, det ser perfekt ut men är inte riktigt verkligt. Undrar varför? Jag måste börja sova ordentligt nån gång. Efter tio timmar sömn är man iallafall ganska pigg, ska snart ta itu med pluggandet. Inatt fick jag inga nattliga sms iallafall, även om jag inte klagar över dem, det var ju bara trevligt.
Igår såg jag en naken man för första gången på länge. Problemet är att det inte alls var lika trevligt som det låter, han var inte ens värd att titta på utan mer skrämmande. Komma där och störa ens träning genom att traska runt ogenerat naken på sin gård när man kommer springande förbi. Förstår han inte att det kan komma unga tjejer? Eller så var det kanske var hans förhoppning eller så har någon bara startat en nudistförening här utan att säga något till mig. Jag brukar visserligen också traska runt naken hemma i min ensamhet så jag kanske inte ska säga något, men det är sällan någon som ser mig då. Med ny granne i höst kanske man kan införa de nakna söndagar jag pratat om så länge, eller åtminstone skrämma honom med det.
Jag kom just att tänka på en sak jag hörde någon gång för längesen. Vid i princip alla svenska köksbord äts det en någorlunda gemensam middag varje dag under vilken alla berättar vad som hänt under dagen, vad de gjort, tänkt och vad som hänt. Detta är ju visserligen intressant, men dagarna har en tendens att likan varandra om man inte lever ett otroligt spännande och händelserikt liv, vilket jag inte gör. Någonstans i Asien har man en annan vana som går ut på att man varje morgon, vid frukosten, berättar för sina nära och kära vad man drömt om. Detta skulle i mitt fall frambringa två problem, det första är när man vaknar utan att ha drömt något, eller snarare inte minns vad man drömt. Ska man då hitta på något eller ska man berätta om en dagdröm och hoppas på att man inte har så många barn runt bordet då deras innehåll kan vara mindre lämpat för små öron.
Det andra problemet är att mina drömmar oftast är så konstiga och ologiska så att de knappt går att berätta och om jag skulle få ur mig någon av dem så skulle den som är närmast ringomaten slå 112 och be dem skicka en bil med snälla farbröder i vita rockar.
Konstigt att man kan vilja att tiden ska stå stilla och vara stressad över att den går för fort samtidigt som man inte kan bärga sig innan något kommer. Nu gör jag verkligen skäl för mitt val av humörinställning på porrigt, mer förvirrad än så här kan man nog inte bli, det Jag vill åka hem, nu kan man referera till att hemma är där man har sin tandborste och att jag då är hemma. Men isåfall bor jag på väldigt många ställen eftersom jag spridit tandborstar över halva Mellansverige, eller iallafall på väl utvalda ställen, där de kan behövas eller väcka lagom mycket uppståndelse.
Nu ska Angie ta sig i kragen och sluta svamla och istället ägna sig åt sin boktrave, önska henne lycka till! Tänk om det kunde hända något som var värt att skriva om, men det kanske bättrar sig till hösten.
Känner en vemodsblandad glädje, ungefär som att man skulle vara plastblomman i fönstret, det ser perfekt ut men är inte riktigt verkligt. Undrar varför? Jag måste börja sova ordentligt nån gång. Efter tio timmar sömn är man iallafall ganska pigg, ska snart ta itu med pluggandet. Inatt fick jag inga nattliga sms iallafall, även om jag inte klagar över dem, det var ju bara trevligt.
Igår såg jag en naken man för första gången på länge. Problemet är att det inte alls var lika trevligt som det låter, han var inte ens värd att titta på utan mer skrämmande. Komma där och störa ens träning genom att traska runt ogenerat naken på sin gård när man kommer springande förbi. Förstår han inte att det kan komma unga tjejer? Eller så var det kanske var hans förhoppning eller så har någon bara startat en nudistförening här utan att säga något till mig. Jag brukar visserligen också traska runt naken hemma i min ensamhet så jag kanske inte ska säga något, men det är sällan någon som ser mig då. Med ny granne i höst kanske man kan införa de nakna söndagar jag pratat om så länge, eller åtminstone skrämma honom med det.
Jag kom just att tänka på en sak jag hörde någon gång för längesen. Vid i princip alla svenska köksbord äts det en någorlunda gemensam middag varje dag under vilken alla berättar vad som hänt under dagen, vad de gjort, tänkt och vad som hänt. Detta är ju visserligen intressant, men dagarna har en tendens att likan varandra om man inte lever ett otroligt spännande och händelserikt liv, vilket jag inte gör. Någonstans i Asien har man en annan vana som går ut på att man varje morgon, vid frukosten, berättar för sina nära och kära vad man drömt om. Detta skulle i mitt fall frambringa två problem, det första är när man vaknar utan att ha drömt något, eller snarare inte minns vad man drömt. Ska man då hitta på något eller ska man berätta om en dagdröm och hoppas på att man inte har så många barn runt bordet då deras innehåll kan vara mindre lämpat för små öron.
Det andra problemet är att mina drömmar oftast är så konstiga och ologiska så att de knappt går att berätta och om jag skulle få ur mig någon av dem så skulle den som är närmast ringomaten slå 112 och be dem skicka en bil med snälla farbröder i vita rockar.
Konstigt att man kan vilja att tiden ska stå stilla och vara stressad över att den går för fort samtidigt som man inte kan bärga sig innan något kommer. Nu gör jag verkligen skäl för mitt val av humörinställning på porrigt, mer förvirrad än så här kan man nog inte bli, det Jag vill åka hem, nu kan man referera till att hemma är där man har sin tandborste och att jag då är hemma. Men isåfall bor jag på väldigt många ställen eftersom jag spridit tandborstar över halva Mellansverige, eller iallafall på väl utvalda ställen, där de kan behövas eller väcka lagom mycket uppståndelse.
Nu ska Angie ta sig i kragen och sluta svamla och istället ägna sig åt sin boktrave, önska henne lycka till! Tänk om det kunde hända något som var värt att skriva om, men det kanske bättrar sig till hösten.
Kommentarer
Trackback
